”Så kan välfärdens kompetensförsörjning säkras”

Den svenska arbetsmarknaden har drabbats hårt av coronapandemin. Tusentals har förlorat sina jobb och historiskt höga arbetslöshetssiffror är att vänta. Men redan innan covid-19 stod arbetsmarknaden inför stora utmaningar, bland annat till följd av digitaliseringen. Att satsa på kompetensutvecklande åtgärder för att hjälpa människor i arbete är därför viktigare än någonsin.

Samtidigt som arbetslösheten ökat så är behovet av arbetskraft inom välfärden stort. För att möta rekryteringsbehovet räcker det inte med att bara rekrytera unga. Kommuner, regioner och kommunala företag behöver också rekrytera personer mitt i livet, som både har yrkes- och livserfarenhet. En Sifoundersökning som Omställningsfonden beställt visar att 77 procent är positiva till att byta yrke om de blir uppsagda, under förutsättning att de får stöd med kompetensutveckling.

Omställningsfonden vill lyfta fram tre nödvändiga reformer för att säkra en långsiktig kompetensförsörjning på arbetsmarknaden:

1. Ökade möjligheter till validering. Validering syftar till att fastställa kompetensen hos en person inom ett yrkes- eller utbildningsområde. När behörighetskrav ändras ska medarbetare med många års erfarenhet kunna tillgodoräkna sig sina erfarenheter och kunskaper. Lärande i arbetet bör i vissa fall kunna likställas med akademiska kunskaper. 

I sitt slutbetänkande föreslår Valideringsdelegationen att kompetensförsörjning ska bli en del av det regionala utvecklingsansvaret. Det är bra, men finansieringen behöver förändras så att statliga medel tilldelas regionerna i stället för att de ska ansöka om dem. Risken är annars stor att valideringsmöjligheterna ser olika ut över landet.

Det är också viktigt med valideringsmodeller för fler yrkesgrupper, samt att kunna anpassa studieinnehåll, studietakt och studier på distans. 

2. Utbildning under hela livet. En helt avgörande faktor för att människor ska kunna skaffa sig nya kompetenser är att de kan försörja sig under studietiden. Men för många som befinner sig mitt i livet och vill byta yrke sätter studiemedlen stopp. 

Enligt CSN uppger 48 procent av de som studerar senare i livet att deras ekonomi är dålig och de som tar lån menar att studiemedlen inte räcker till. 67 procent av de som studerar senare i livet med studiemedel hade inte, eller troligen inte, börjat studera om de inte haft tillgång till statligt studiestöd.  Både nivån på studiestödet och antalet veckor det går att få studiestöd behöver öka för att en yrkesverksam person med familj ska kunna se vidareutbildning som ett realistiskt alternativ. 

3. Utbildningsplatser i hela landet. Kompetensbristen gör det ibland svårt att bedriva kommunal och regional verksamhet i vissa delar av Sverige. Att människor ges möjlighet till kompetensutveckling oavsett var de bor är därför angeläget både för samhällsservicen och för den enskilde medarbetaren. 

Det måste vara möjligt att vidareutbilda sig via vuxenutbildning, distansutbildning, eller genom andra utbildningsvägar även i glesbygd. Ett steg i rätt riktning är en ökad statlig finansiering av gymnasial yrkesutbildning inom komvux och att kraven på kommunernas finansiering för yrkesvux förblir låga för att skapa fler utbildningsplatser. 

Med rätt insatser kan omställningsbehoven innebära stora möjligheter. Att satsa på kompetensutveckling är bra för medarbetare, arbetsgivare och samhället i stort. Den enskilda medarbetaren investerar i sin karriärutveckling samtidigt som arbetsgivare kan rekrytera rätt kompetenser. På så sätt kan vi stärka den svenska arbetsmarknaden, både nu i kris och på lång sikt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.