Debatt
Flyktingbarn
1 september 2015 kl 11:38

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Så kan privata aktörer ta emot fler ensamkommande

Den situation som nu föreligger, som är exceptionell, kräver väl genomtänka och sannolikt unika åtgärder. Det samtidigt utan att tumma på tryggheten för barn och unga. Svenska Vård har några konkreta förslag.

Det här är en opinionstext

REPLIK. SKL:s ordförande Lena Micko (S) och ordföranden i Solnas socialnämnd Arion Chryssafis (M) lyfter flera viktiga och konkreta utgångspunkter i sina inlägg i frågan om ensamkommande barn och unga. 

Särskilt angeläget ser vi på frågan om att inte göra fristående aktörer inom den sociala omsorgen till slagträn i debatten, utan de bör ses som viktiga resurser och medaktörer. 

Och dessutom står ju fristående utförare för närvarande för en helt avgörande buffert i arbetet.

En oro vi som branschorganisation behöver adressera är frågan om kvalitet och standard i omsorgs- och integrationsarbetet. Konsekvenserna av brister i kvalitet och standard kommer vi inte kunna identifiera förrän långt senare i omsorgskedjan.

Därför är matchningen, det vill säga var och hur ett barn eller ungdom placeras, mycket viktig. Starten i omsorgskedjan behöver kort och gott hålla så hög kvalitet som bara är möjligt. Det ansvaret åligger flera aktörer men här krävs också att utförarna, befintliga eller blivande, får god information om vad som efterfrågas så att ett så bra innehåll som möjligt i den sociala tjänsten kan utformas.

Av flera viktiga aktörer i frågan om arbetet med ensamkommande barn och ungdomar står tillstånds- och tillsynsmyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), i en klass för sig. 

IVO har bland annat prioriterat om sitt arbete genom att fördela om resurser för att handlägga inkomna ansökningar avseende HVB för ensamkommande barn och unga. Det är en rimlig prioritering, men givet nuläget krävs sannolikt mer för att så snart som möjligt komma tillrätta med balanserna och för att konsekvenserna för annan tillståndsgivning och tillsynsarbete inte ska påverkas negativt.

Den situation som nu föreligger, som är exceptionell, kräver väl genomtänka och sannolikt unika åtgärder. Det samtidigt utan att tumma på tryggheten för barn och unga och utan att nagga kvalitetsaspekterna i kanten. Detta är inte enkelt, men några konkreta förslag kan vara:

  • Ge IVO rätt att lämna förhandsbesked vid tillståndsansökningar. En sådan möjlighet skulle sannolikt lätta på trycket och göra så att fler platser för ensamkommande kan komma tillstånd så snart som möjligt. En sådan möjlighet skulle sannolikt också underlätta för arbetet inom flera av de andra tillståndsslag som IVO handlägger.
  • Ge vid behov IVO extra resurser för att kunna upprätthålla en god tillsyn och ge dem frihet att styra tillsynen. Givna tillstånd är viktiga att följa upp genom tillsyn. Det för att i första hand säkerställa att den vård och omsorg som ges är trygg och säker för barnen och ungdomarna. Men också för att identifiera mindre bra verksamheter oavsett driftsform och för att göra livet surt för oseriösa aktörer.
  • Utred möjligheterna att arbeta med tidsbegränsade dispenser och tillfälliga tillstånd inom vård och omsorg. Syftet är att kunna möjliggöra för redan befintliga utförare i social omsorg för barn och unga att tillfälligt kunna bistå i arbetet.
  • Inrätta ett branschråd där myndigheter och kommuner nationellt kan samverka med branschorganisationer och brukarorganisationer i konkreta frågor.

Staten behöver, oavsett vilka åtgärder som ska vidtas, snabbt säkerställa en god dialog med utförare och företrädare för utförare av sociala tjänster. En verksamhetsnära anknytning om vad som är möjligt att leverera på kort sikt är helt avgörande om åtgärder ska vara ändamålsenliga.

En ordnad dialog med Migrationsverket skulle sannolikt också kunna ge positiva effekter.

Det handlar också, trots den ansträngda situationen, om att våga tänka långsiktigt och då är inte uteslutande samverkan mellan myndigheter och kommuner viktigt utan också med fristående utförare som i dag, på kort varsel, förväntas leverera omsorgstjänster riktade till ensamkommande barn och unga.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.