Debatt
Polisen
22 januari 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Så kan oredan inom polisen minskas

Ett genuint medarbetarskap där praktiska kunskaper får större betydelse. Det är ett exempel på vad som krävs för att komma till rätta med en trasig polisorganisation.

Det här är en opinionstext

Micael Björk
docent i sociologi, Göteborgs universitet

Målet för den pågående polisreformen är en mer enhetlig styrning, men utfallet tycks peka i rakt motsatt riktning.

Organisationen är trasigare än någonsin, personalen har aldrig varit så uppgiven som nu och de brottsbekämpande framgångarna uteblir. 

I min nya bok Den stora polisreformen (Studentlitteratur 2016) lyfter jag fram tre orsaker: orealistiska förväntningar, destruktivt reformarbete och överdriven centralstyrning.

1. Orealistiska förväntningar:

Polisreformen har präglats av verklighetsfrämmande ideal. Planen bygger på att inget varit friskt och att organisationen måste göras om helt och hållet. 

Resultatet har blivit att arbetsstyrkan irrar runt i ett jättelikt omorganiseringsträsk. Faktiskt kan det mesta sägas vara sumpigt och surt: arbetsuppgifter, tjänsteplaceringar, verksamhetsstyrning, kompetensförsörjning, resursfördelning, lönebildning, presskontakter, statistikredovisning med mera.

2. Destruktivt reformarbete: 

Polisreformen har aktiverat en farlig blandning av osäkerhet och makt. 

Godtyckligheten har excellerat på alla områden, men främst kanske i hanteringen av polisens chefer. Samtliga har varit tvungna att söka om sina tjänster som därtill blivit färre, med följden att osäkerheten permanentats. 

Lojaliteten har då blivit möjlig att utnyttja samtidigt som en byråkratisk oförmåga att lära av tidigare misstag befästs. 

Reformprocessen har stimulerat beroenderelationer där chefer och personal accepterat rollen som lydiga soldater – och allt för mycket har gått snett. 

Det har blivit en ”tävling mot botten”, menar en polis inom uttryckningstjänsten. Polisförbundet har reagerat med att bland annat lämna in en stämning till Arbetsdomstolen och PH-värdet i myndigheten har fortsatt att sjunka under hösten.

3. Överdriven centralstyrning

Polisreformen har genomförts med hjälp av en auktoritär ledarstil utan respekt för praktiska kunskaper. 

Visserligen har man pratat väldigt mycket om att Polismyndigheten ska ”byggas underifrån”, men detta har inte handlat om nya påverkansmöjligheter. Tvärtom har det varit ett kodord för hur en IT-teknisk schablonorganisation ska konstrueras med målet att ”trycka ut” folk i verksamheten. 

Att bygga underifrån syftar på en allokering – placering, tilldelning, ranson – med stöd i en bedräglig sifferkalkyl för sortering av människor. Kort sagt, polisens reformatorer har betraktat tvångsomflyttningar som sin ”magic bullet”. 

Orealistiska förväntningar, destruktivt reformarbete, överdriven centralstyrning föder inte bara en intern oreda. Det bidrar även till att polisens prestationer successivt blir allt sämre. 

Det som står på spel – alltså det som händer när ”polissamordningen” misslyckas – är att straffriheten breder ut sig och rättvisa inte kan skipas. 

En alternativ policy för nya Polismyndigheten finns i min bok. Allmänt sett handlar det om att jag förordar ett genuint medarbetarskap, från botten-och-upp, inklusive ett erkännande av yrkesutövarnas praktiska kunskaper. 

Det skulle kräva ett omtag, som innebar att maktkoncentrationen tunnades ut, likriktningsentusiasmen dämpades och händelsestyrningen uppvärderades. 

Svensk polis borde omfamna ledningsprinciper där det viktiga är att kunna parera sådant som redan har hänt, hellre än att (tro sig) kunna planera för framtiden. Polisen är – och måste vara – en statlig reparationsservice.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 22 januari 2016 kl 05:45

Skribent

Micael Björk
docent i sociologi, Göteborgs universitet