Debatt
Yttrandefrihet
13 november 2015 kl 06:01

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Så kan kommunpolitiker försvara yttrandefriheten

Svenska kommuner kan göra mer för yttrandefriheten i världen, för fängslade och förföljda röster som Raif Badawi och Dawit Isaak. Utvidga fristadsprogrammen och låt ungdomar ta del av yttrandefrihetskämparnas berättelser, föreslår fyra folkpartister från riks- och kommunpolitiken.

Det här är en opinionstext

Just nu tar många svenska kommuner ett stort och viktigt ansvar för människor på flykt från krig och förtryck. På så sätt känner vi av, och försöker hjälpa till i, stora kriser i världen. När det gäller internationella frågor känner kommunpolitiker kanske liten möjlighet att påverka. Men det är just i den kommunpolitiska vardagen som mänskliga rättigheter till stor del implementeras.

Inför fängslade författares dag 15 november och inför den svenska tryckfrihetens 250-årsjubileum nästa år vill vi lyfta ett tydligt exempel: Kampen för yttrandefrihet – och för yttrandefrihetens förföljda försvarare.

Världen över begås dagligen övergrepp mot människor för vad de sagt och skrivit. Författare, journalister, bloggare och konstutövare fängslas, förtrycks och förföljs för att de haft modet, och fräckheten, att uttrycka en annan åsikt än den som makthavarna har slagit fast. En del blir till och med torterade. Ibland sker det i skymundan – ibland flagrant, som den saudiska regimens hårresande dom mot vår liberale meningsfrände, den unge bloggaren Raif Badawi. Tio års fängelse – och ettusen piskrapp.

Det är absurt; vi vägrar att kalla det oproportionerligt, för inga straff mot det fria ordet kan vara proportionerliga. Yttrandefrihet är en rättighet, inte ett brott.

Vi kan uppröras över öden som Raif Badawis, och andra samvetsfångar. Svensken Dawit Isaak, fängslad i Eritrea, är förstås ett annat tydligt exempel. Vi har alla en plikt att stå upp för det fria ordet. Europaparlamentet har nyligen tilldelat Badawi sitt Sacharovpris. PEN och Amnesty kampanjar. Men vad kan man göra som svensk kommunpolitiker?

En hel del. Kanske inte få den saudiska förtryckarregimen att tänka om, frige Badawi eller allra helst acceptera yttrandefriheten (även om omvärldens uppmärksamhet möjligen bidrar till att blott en bråkdel av hans barbariska piskstraff ännu utdelats). Men lyfta hans och de andra samvetsfångarnas öden, sprida deras texter och berättelser, och ge en fristad åt förföljda författare, journalister och konstnärer som lyckas ta sig ut.

Många svenska kommuner deltar redan i det internationella nätverket av författarfristäder. I Stockholm går vi liberaler i bräschen för att programmet utvidgas. Fler, inte bara författare och kulturutövare utan också journalister, bör få skydd och då behöver vi fler platser, i fler kommuner.

LÄS MER: Stå upp för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.