Så kan idéburna alternativ i välfärden gynnas

Pandemin har satt ljuset på behoven av en stärkt välfärd. I äldreomsorgen är det uppenbart att kvaliteten måste uppgraderas. Detta klaras inte utan privata aktörers medverkan. Många, inte minst de som kritiserar vinstdrivande verksamhet i välfärden, sätter nu sitt hopp till idéburna, alltså icke vinstdrivande företag.

Det råder ingen tvekan om att idéburen verksamhet bidrar till välfärden. Det sakas inte exempel på idéburna aktörer som driver populär verksamhet av hög kvalitet. 

Det är också ett faktum att den idéburna andelen av välfärdstjänsterna är liten i Sverige jämfört med grannländer som Norge och Tyskland. Orsaken är en kombination av tradition och politik, där synen på välgörenhet, kyrkans uppgift och den offentliga sektorns roll varit avgörande. 

Men att en verksamhet drivs utan vinstintresse är i sig ingen garanti för att den håller hög kvalitet. Det behövs ingen omfattande googling för att hitta fall där styrelseledamöter i stiftelser gynnat sig själva. Ett exempel är Anna Johansson-Visborgs stiftelse där styrelsen tillskansade sig lägenheter på bekostnad av de kvinnor som stiftelsen är ämnad för. Också hjälporganisationer har drabbats av bedrägerier från högt uppsatta anställda. 

Ändå dras emellanåt slutsatsen att icke vinstdriven verksamhet per definition håller högre kvalitet. När det inte finns något krav på vinst borde det bli mer resurser över till verksamhet. Men det är verkligen inte någon självklarhet. Om så vore fallet skulle idéburen verksamhet vinna upphandlingar i parti och minut. 

Även en bra idéburen verksamhet kan vara mycket sårbar. Kooperativ och föreningar kan snabbt se sin verksamhet raserad om inkompetenta eller oseriösa medlemmar får inflytande. I Stockholm har den senaste tiden kooperativt drivna förskolor tvingats stänga på grund av ytterst allvarliga kvalitetsbrister. 

Brist på reservkapital, avsaknad av ägare som är villiga att investera eller problem att få lån i banken kan också ställa till det. Ett talande exempel är den vårdcentral i föreningsform som startades i Västernorrland för några år sedan. En namnkunnig politiker stod i spetsen för projektet. Efter knappt ett år gick vårdcentralen i konkurs. Eftersom det inte fanns något aktiekapital att tillgå eller ägare som kunde skjuta till pengar sa banken nej när föreningen ville låna. 8 000 patienter stod plötsligt utan vårdcentral, och skattepengar som skulle gått till vård fick i stället täcka de fakturor som konkursboet inte kunde betala.

Några av de vägar som ibland pekas ut för att öka inslaget av idéburen verksamhet är i praktiken inte framkomliga. När Alingsås försökte upphandla äldreomsorg via ett så kallat Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP) stoppades det av Högsta Förvaltningsdomstolen. I domen konstaterades att uppdraget egentligen var ett tjänstekontrakt i enlighet med LOU och därför skulle upphandlas.

Men det finns andra insatser som kan gynna utbudet av seriösa idéburna alternativ:

• Underlätta bildandet av stiftelser. Stiftelserna är mindre sårbara och tryggare på lång sikt. Om bildandet av nya och starka stiftelser ska underlättas lär krävas att både privatpersoner och företag kan bygga upp kapital som kan doneras, vilket i sin tur kräver skatteregler som bejakar detta.
• Tidig dialog inför upphandlingar. Den upphandlande myndigheten kan se till också tänkbara idéburna leverantörer bjuds in till den tidiga dialogen. Då ökar möjligheten att undvika krav och andra villkor som i onödan skulle utestänga en idéburen aktör. Det blir också lättare för denna att förbereda sig för den kommande upphandlingen.
• Utveckla valfrihetssystemen. Om lagen om valfrihetssystem (LOV) tillämpas på fler områden kan det gynna de idéburna alternativen. Många värdesätter att till exempel en vårdgivare drivs av en idé, även om kvaliteten är densamma som andra aktörers. I valsituationen måste det gå att skilja de idéburna från övriga.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.