Debatt
Bostadsbristen
7 december 2015 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Så kan blandstaden överleva

Sverige urbaniseras i mycket snabb takt, i synnerhet storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Med de oväntat stora flyktingströmmar vi nu har, har bostadsbristen blivit ännu mer akut. Som ett resultat skjuter bostadspriserna i höjden. Och trots att byggandet ökar – i Stockholm byggs det mer bostäder än på 40 år – har bostadsbristen seglat upp som en av vår tids stora frågor. Inflyttningen till städerna väcker naturligt frågan: var ska alla bo? Men debatten tar inte hänsyn till hela bilden.

Det här är en opinionstext

Carola Lavén
affärsområdeschef, NCC Property Development

För utvecklingen borde väcka en annan fråga också: var ska alla arbeta? Denna fråga blir extra viktig med så många nyinflyttade som behöver ett jobb. Fler bostäder ställer helt enkelt krav på fler kommersiella lokaler och kontor. Ändå lyser detta enkla samband med sin frånvaro i debatten. Min slutsats är dock: utan jobb går det heller inte att betala hyra för en bostad.

Historien lär oss riskerna med att så ensidigt fokusera på bostadsbyggandet. Bostadssituationen på 60-talet påminde på många sätt om i dag: inflyttningen till städerna hade lett till trångboddhet och bostadsbrist och för att avhjälpa situationen skulle 100 000 bostäder byggas per år – i tio år.

För att nå det målet frångick man ABC-stadens principer, som väglett stadsplaneringen under 50-talet. På många håll ledde det så kallade miljonprogrammet – oavsiktligen – till framväxten av rena ”sovstäder”, med gott om bostäder, men med mycket lite av kontor och samhällsservice. Effekten av den snabba och enkla bostadslösningen blev ofta segregation, när de som hade det bättre ställt sökte sig ifrån dessa områden.

De flesta av dagens ”sovstäder” är förorter till centralorter med blandad bebyggelse, som Stockholm och Göteborg. Med dagens bostadsfokus är det istället delar av dessa blandade centralorter som riskerar att förvandlas till sovstäder – stadsdelar där man mest tillbringar kvällar och nätter.

Vi på NCC förstår det akuta läget på bostadsmarknaden och delar uppfattningen att något måste göras åt situationen. När allt fokus ligger på bostadsbyggnation riskerar dock miljonprogrammets feltänkta sovstäder att växa fram ändå, trots att ingen egentligen vill det.

Till saken hör att det finns ekonomiska skäl för politiker i attraktiva kommuner att bevilja bygglov för fler bostäder än kommersiella lokaler. Markpriserna är högre för bostäder än för kommersiella fastigheter. Och hushållen betalar skatt till kommunen, medan affärsverksamheter betalar skatt till staten.

Planeringen försvåras av att bostadspolitiken är kommunal medan näringslivspolitiken är regional. Gemensam planering mellan kommunerna är nödvändig för att inte minskad attraktionskraft för företag och start-ups, och i förlängningen minskade arbetstillfällen – ska göra attraktiva regioner mindre attraktiva.

En stadsdel som vi ritar i dag står inte färdig förrän om tio år, då den i värsta fall uppenbarar sig som en obehaglig överraskning. Vi kan alltså inte hantera dessa frågor ”längs vägen”. Ska blandstaden överleva måste vi planera för den nu. Vi har en akutsituation på bostadsmarknaden men låt oss nu ta chansen och planera rätt för framtida generationer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 7 december 2015 kl 05:30
Uppdaterad: 7 december 2015 kl 10:19

Skribent

Carola Lavén
affärsområdeschef, NCC Property Development