Dags att avskaffa bostadspolitiken

Partiernas bostadspolitiska samtal verkar tyvärr inte leda till fler bostäder, bara till sämre städer.

De politiska låsningarna är stora kring det som i första hand styr efterfrågan och därmed kvantiteten i byggandet, bostadsfinansieringspolitiken. Då verkar det betydligt enklare för politikerna att ge sig på det som styr kvaliteten i byggandet, planeringspolitiken. 

Men det är inte främst genom att förändra verktygen som styr kvaliteten som politikerna ökar kvantiteten i bostadsbyggandet. Nyckeln till en hög takt i det hållbara (bo)stadsbyggandet ligger i en förnyad bostadsfinansieringspolitik. 

Låt mig vara ärlig. Bostads- och stadsutvecklingsminister Mehmet Kaplan borde skippa just ”bostad” i titeln. Lika lite som föregångaren Stefan Attefall, som borde ha kallats planeringsminister, hade mandat att arbeta med bostadsfinansieringen är Kaplans mandat begränsat till stadsutveckling. 

Att vara bostadsminister och därmed ha ansvaret för, men inte mandatet att påverka, bostadsbyggandet är varken fair play eller hållbart. 

Så medan finansministern och övriga finanspolitiker bör fatta kompetenta beslut om ränteavdrag, amorteringskrav, hyressättning och annat som faktiskt ökar antalet bostäder på marknaden ska stadsutvecklingsministern och kommunpolitikerna fokusera på att skapa så hållbara städer som möjligt. 

Om bostadsfinansieringspolitiken ska möjliggöra kvantiteten i byggandet så ska planeringspolitiken se till att det som byggs blir så bra som möjligt. Det är två olika uppgifter, som alltför ofta blandas ihop i det numera ganska tomma och luddiga begreppet bostadspolitik.

Missförstå mig inte. Regelverket är ett utryck för samhällets ambitioner och behöver ständigt ses över för att vara relevant och i takt med sin samtid. Men om syftet enbart är att öka kvantiteten så kommer det att leda oss fel. 

För att klara av bostadsfinansieringen behöver vi underlätta för unga och andra utanför den ordinarie bostadsmarknaden att komma in – bland annat genom en översyn av amorteringskrav, bolånetak och hur hyresrätter förmedlas. Skattepolitiken måste ses över helt och hållet för att främja rörelse på bostadsmarknaden. Även hyressättningssystemet behöver ses över. 

I dag har vi tyvärr en situation där vår långlivade och stolta tradition med allmännyttan, Public Housing, innebär att stora grupper hamnar utanför bostadsmarknaden. Det är dags att vi utreder hur ett system med Affordable Housing skulle kunna se ut i en svensk kontext. 

Utredningen Gestaltad Livsmiljö, vars remissrunda precis har avslutats, ger möjlighet att skapa en ny arkitekturpolitik som är grunden för en nationell strategi för byggd miljö. 

Den ska utarbetas över departementsgränserna och på så sätt innefatta både ansvariga ministrar för bostadsfinansiering, stadsutveckling och planering. Men då måste förslagen i utredningen knådas om rejält.

Sveriges Arkitekter väljer, i kontrast mot utredningens direktiv, att inte behandla arkitektur, form och design som ett samlat politikområde. 

Även om arkitektur, form och design passar väl ihop i kulturpolitiska frågor skiljer de sig åt markant som näringar betraktat och politiken kring den byggda miljön, det vill säga arkitekturpolitiken, kräver ett eget område. 

Vi föreslår att:  

• I stället för en ny föreslagen myndighet där ArkDes ombildas till myndigheten för Gestaltad Livsmiljö så får Boverket det föreslagna uppdraget kring arkitekturen. 

• På Boverket tillsätts den föreslagna ”riksarkitekten” (som bör kallas något annat) för att leda det uppdraget. 

• Riksarkitekten projektleder myndighetens plattform för hållbar stadsutveckling och ingår i den samverkansgrupp som finns mellan statliga myndigheter som agerar byggherrar. 

• Riksarkitekten ska samarbeta med länsarkitekterna (planchefer på länsstyrelserna) och med stadsarkitekterna. 

• ArkDes förblir intakt men med ny instruktion, med fokus även på rådgivning och ny regional struktur för den publika verksamheten.

Planering är en metod för att lösa problem på en plats och skapar i första hand värden och möjligheter, för hela samhället och inte enbart för exploatörerna. Nu finns en chans att fatta beslut om en nationell strategi för byggd miljö. Politiker, ta chansen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.