Så hanterar vi IS-medlemmar som Turkiet skickar tillbaka

Turkiets regering har meddelat att man kommer att skicka hem utländska IS-medlemmar som hålls i förvar. Sverige står, likt åtskilliga andra länder, inför scenariot att medborgare som anslutit sig till en terrorstämplad organisation kan återvända. Det ställer krav på myndigheter i Sverige, men i debatten förekommer missförstånd om vad som är kommunernas uppgift i sammanhanget.

Center mot våldsbejakande extremism (CVE) inrättades av regeringen för snart två år sedan. Vi har till uppgift att främja förebyggande arbete mot ideologiskt motiverad brottslighet. Sedan i våras har centret förberett sig på att Sverige kan komma att ta emot svenska medborgare som anslutit sig till IS och att vissa av dem för med sig barn. Centret har därför dialog med berörda kommuner.

Den Islamiska staten har gjort sig skyldig till fruktansvärda och väl dokumenterade brott. Det är förståeligt att frågan om återvändare väcker känslor. Det tål emellertid att upprepas att våldsmonopolet har tydliga gränser. Kommunerna bör bedriva förebyggande arbete mot brott men inom ramen för det kommunala uppdraget, som är förankrat i våra lagar, ligger vare sig underrättelseinhämtning eller brottsbekämpning.

När det gäller personer som tros ha deltagit i strid för IS, eller på annat sätt hjälpt organisationen, är de i första hand ärenden för Säkerhetspolisen, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. Finns det misstankar om brott ska dessa utredas och straff ska utdömas av rättsstaten. Här borde Sverige i högre grad använda befintlig lagstiftning och även inspireras av hur andra demokratier lagför IS-medlemmar.

Utifrån min erfarenhet som polis, sedan över två decennier, borde i princip samtliga återvändare kunna delges misstankar om olika typer av brott. Det handlar inte bara om att fastställa om terrorbrott har begåtts utan även krigsförbrytelser, folkrättsbrott och brott mot mänskligheten. Att i varje fall inleda och påbörja förundersökningar borde vara ett självklart första steg. Polisen ska inleda förundersökning om det finns anledning att förmoda att brott som hör under allmänt åtal har utförts. I de här fallen kan i princip samtliga misstänkta kriminella handlingar rubriceras som sådana brott. Många av dessa allvarliga dåd kommer dessutom aldrig att preskriberas.

Svenska medborgare som rest till Irak och Syrien för att upprätta ett kalifat kan på goda grunder misstänkas för att ha tillskansat sig land och egendom på olaglig väg. Det är angeläget att inte förminska kvinnors roll inom den Islamiska staten. Har medföljande hustru bott i ett hus i exempelvis Raqqa och där servat sin make som stridit för IS har hon bosatt sig i någon annans hus och använt dennes tillhörigheter. Det är olagligt. Om man dessutom hållit fångar som utnyttjats som slavar i hushållet är det fråga om ännu allvarligare brottslighet. Något som givetvis både går och måste lagföras.

Ansvaret för att övervaka enskilda IS-sympatisörer i Sverige är också rättsväsendets ansvar. Socialtjänstens uppgift är att ge stöd till individer som av olika anledningar behöver hjälp, det gäller även kriminella. Samhällets stödjande funktion är speciellt viktig när det handlar om traumatiserade barn till föräldrar som brister i sitt föräldraskap.

Det är ett nytt fenomen att svenska medborgare tagit med sina anhöriga för att med krig och terror bygga ett islamistiskt kalifat. Men det är inte nytt för svenska kommuner att ge stöd till människor och för vårt rättsväsende att utreda och lagföra brott.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.