Så hanterar vi de ökade hoten på jobbet

Allt fler har skyddad identitet, rapporterar Sveriges Radio. I inslaget nämner Skatteverket specifikt olika yrkeskategorier som en växande andel av dessa.

Hot, hat, trakasserier och till viss del även våld utmanar våra samhällsbärande organisationer och företag. Att möta de senare årens angrepp på det öppna demokratiska samhället och de som verkar i det kräver ett nytänk kring det fysiska och psykiska skyddet.

Utvecklingen syns förstås även i politiken, där fritidspolitiker som hoppar av sina uppdrag eller undviker att ta ställning i vissa frågor efter hatkampanjer har blivit ett återkommande tema i nyhetsrapporteringen. Lägg till bibliotekarier, museipersonal, socialtjänstpersonal och en mängd andra myndighetsanställda så inses lätt vilken utmaning detta innebär för samhället.

I det fall där de utsatta företagen och organisationerna har egna säkerhetsavdelningar har det fysiska skyddet prioriterats. Handlingsplaner för allvarliga incidenter skapas ofta skiljt från de människor de är tänkt att skydda.

Vad som händer en människa som erbjuds överfallslarm, skyddad identitet och splitterskyddade sovrumsfönster har mer av tradition än eftertanke lämnats därhän. Men utan en tillräcklig förståelse för säkerhetsarbetet kan insatserna för att skydda personen bli mer obegripliga – och hotfulla – än den risk som insatserna ska minska.

En anledning är att krisplanerna i en organisation ofta är okända och undangömda, kända möjligtvis av säkerhetspersonalen men sällan fler.

Genom att involvera en större del av organisationen i säkerhetsarbetet och låta potentiellt berörda själva vara med och utveckla handlingsplaner ökar organisationens förståelse för rutinerna. Sannolikheten att dokumenten blir kända och levande i organisationen ökar. Samtidigt ökar tilliten och förståelsen bland de anställda för organisationens kapacitet att ta hand om dem när olyckan är framme. En relativt enkel trygghetsskapande åtgärd.

För att göra detta behöver HR- och säkerhetspersonal arbeta närmare varandra. Detta för att skapa och upprätthålla ett fullgott fysiskt och psykiskt skydd för personalen. Att ha fysisk trygga men samtidigt rädda medarbetare är inte en bra strategi för att upprätthålla en fungerande organisation. Forskning visar att långsiktig påverkan från rädsla och den stress det medför bryter ner människor.

Säkerhetsarbetet bör fortfarande vara säkerhetsavdelningens ansvar. Men genom att låta en större del av organisationen vara en del av arbetet återförs också en del av makten till de utsatta. Att personal som arbetar i utsatta yrken själva får möjlighet att påverka istället för att vara passiv mottagare är i sig en åtgärd som minskar känslan av utsatthet.

Vanliga problem i dagens organisationer är okända eller föråldrade handlingsplaner, dålig återkoppling kring inlämnade incidentrapporter, brister i återrapportering till personalgrupper vars kollegor utsatts för allvarliga händelser samt brist på samsyn bland såväl personal som chefer kring hur incidenter ska hanteras före, under och efter de äger rum. Ibland saknas även en förståelse kring hur utsattheten ser ut för den berörda personalen.

Sammantaget skapar det en grogrund för en osund arbetsmiljö där många anställda kan känna att de inte får grundläggande mänskliga behov som sedd, hörd och bekräftad tillgodosedda. Får utsatta människor inte gehör för sina röster i en organisation så tystnar de på sikt. För samhället i stort kan det vara ödesdigert.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.