Sveriges befolkning åldras och alla äldre förtjänar god livskvalitet. Men alla vårdgivare inom äldreomsorgen når tyvärr inte lika långt i sin strävan att ge god omsorg. En kommun eller ett företag kan i dag ha helt olika sätt att utveckla och säkra kvaliteten. För att åstadkomma en jämn och hög kvalitet över hela landet finns en ny kvalitetsstandard för äldreomsorg och hemtjänst.
Ett antal vårdgivare arbetar nu intensivt för att bli certifierade enligt den nya kvalitetsstandarden. Fler kan och borde göra detsamma. Standarden - som SIS, Swedish Standards Institute, har tagit fram tillsammans med ett 70-tal aktörer inom äldreomsorgen - utgår från de äldres behov. Den omfattar grundläggande självklarheter som att få vistas utomhus, kunna påverka maten och ha möjlighet att umgås med andra. Kort och gott, den handlar om att ge förutsättningar för hög livskvalitet.
Användningen av standarden innebär möjligheter för alla vårdgivare. Inte minst gäller det kommuner som kan kravställa mot den dels vid upphandling och dels vid utveckling av de kommunalt drivna verksamheterna. De verksamheter som inte haft så hög ambitionsnivå tidigare och börjar följa riktlinjerna i standarden lyfter kvaliteten på omsorgen. Ambitiösa vårdgivare som certifierar sig mot den säkerställer en fortsatt hög kvalitetsnivå.
Vårdgivare är i dag skyldiga att följa såväl nationella lagar och regler som lokala upphandlingskrav. Om kommunerna framöver ställer krav på vårdgivare att arbeta utifrån standarden skulle de underlätta för dem som bedriver vården. De får då alla riktlinjer samlade på ett ställe och kan agera därefter. Det blir också enklare för äldre och anhöriga. De kan känna trygghet i att alla omsorgsalternativ i kommunen har en hög kvalitetsnivå.
I standarden fastställs vad som är best practice, vilket ger tydliga riktlinjer om hur kvalitetsarbetet kan utvecklas. Att arbeta utifrån en standard handlar om att göra rätt från början. Det är precis vad som behövs inom svensk äldreomsorg.
Det borde gå till så här: Kommunerna ställer krav i sin upphandling av äldreomsorgen på att alla vårdgivarna ska arbeta utifrån den nya kvalitetsstandarden. Vårdgivaren, till exempel ett äldreboende, anpassar sin verksamhet utifrån standarden för att få finansiering av kommunen. Om vårdgivaren låter certifiera verksamheten får kommunen, brukaren och vårdgivaren ett kvitto på att alla krav är uppfyllda, vilket säkerställer en god omsorg.
Konkret innebär det att vårdgivare kontrolleras och certifieras av företag som i sin tur granskas, ackrediteras, av myndigheten Swedac. Certifiering under ackreditering är ett internationellt vedertaget och utbrett sätt att säkerställa kvalitet inom en lång rad branscher. Det minimerar risken för fel och minskar samtidigt kommuners och myndigheters behov att genomföra tillsyn eftersom certifieringsföretagen sköter den.
I dag, på Världsackrediteringsdagen förtjänar det att uppmärksammas hur ackreditering finns runt oss i samhället för att skapa kvalitet, trygghet och säkerhet. När du åker hiss, dricker ett glas kranvatten, besiktigar bilen eller tar prover vid medicinska eller industriella labb litar du på att det är tryggt. Det kan du göra tack vare att dessa verksamheter omfattas av ackreditering, det vill säga kontrolleras regelbundet.
Kvalitetsstandarden för äldreomsorg och hemtjänst har utvecklats i bred samverkan på initiativ av Socialdepartementet. Med möjligheten till certifiering finns verktyget på plats. Nu behöver det tillämpas fullt ut.
Vi uppmanar därför alla ansvariga i kommuner att ställa krav på att vårdgivare inom äldreomsorgen ska vara certifierade. Vi uppmanar också alla vårdgivare, kommunala liksom privata, att ta tillvara på möjligheten att certifiera sig mot den nya standarden. Tillsammans kan vi lyfta svensk äldreomsorg till en högre nivå och ge våra äldre den höga livskvalitet som de så väl förtjänar.
Fotnot: Standardens beteckning är SS 872500 och kan laddas ned på sis.se.
REPLIK SKL: Standadisering passar inte äldreomsorgen
REPLIK Swedac/SIS: Ingen mostättning mellan standard och utveckling
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
