Så får hela landet tillgång till kultur

Kulturdepartementet har utrett hur kultursamverkansmodellen ska kunna utvecklas och användas till en ännu bättre utveckling av kultur i hela landet. Kultursamverkansmodellen består av landsting/regioner och kommuner som tillsammans bestämmer hur statligt stöd till kulturverksamhet ska fördelas.

I promemorian Kultursamverkan för ett Sverige som håller ihop lämnas många bra förslag. Vi håller helt med regeringen att skillnaderna i tillgång till kultur runt om i landet måste minska. Det ska självklart gå att ta del av teater, musik, poesi och andra former av kultur oavsett var man bor. Vi är emot en modell där kultur centraliseras och tillåts utvecklas bara på några få stora orter, men en omfördelning av resurser från större kulturcentrum till mindre orter får heller inte leda till att större kulturinstitutioner utarmas och bantas ned.

Poängen är inte att begränsa den kulturverksamhet som redan finns utan att sprida den ännu bredare.

Samma sak gäller de regionala prioriteringar där kulturen ofta får stryka på foten för att vård och skola ska kunna hålla en hög kvalitet. Här vill vi se att staten tar ett ansvar för att försöka motverka dessa obalanser genom en annan form av resursfördelning, utan att kulturen ställs mot den gemensamma omsorgen. Att ta hänsyn till exempelvis avstånd, som är väldigt svårt att påverka, borde tas med som en viktig faktor.

Vi är också överens om att det behövs mer kultur i hela landet, inte mindre, och det behövs en blandning av olika kulturformer och arenor. Det finns olika sätt att göra detta på. Turnéer är en gammal och väl beprövad metod. Med digitaliserade mötesplatser i hela Sverige kan en mångfald av kulturella uttryck upplevas av alla som bor här, och förutom att det löser en viktig rättvisefråga kan det dessutom leda till en ökad förståelse, intresse och sammanhållning.

Glöm heller inte bort alla de ideella krafter som arbetar med kultur och som ser till att det kulturella utbudet utökas otroligt mycket. Många föreningar, ideella organisationer, privatpersoner och konstnärer gör ett arbete i skymundan. Det kan därför ibland ges en missvisande bild av att det finns en större avsaknad av kultur på många platser, kanske framförallt små orter och förorter till storstäderna, än vad det faktiskt gör.

Det digitala samhället med levande sociala medier har hjälpt till att uppmärksamma kulturutövare och evenemang och visar att det faktiskt finns en mångfald och ett stort ideellt engagemang. Vi tycker att det är viktigt att lyfta fram dessa lokala initiativ på regional och nationell nivå och att stödja deras verksamhet även ekonomiskt.

En brist med den ursprungliga kultursamverkansmodellen är att många, framförallt civilsamhällets kulturutövare och de som finns i lands- och glesbygd, har upplevt att pengar och medel fördelats på samma sätt som tidigare och att de framförallt har gått till regionernas stadskärnor. Detta vill vi se en förändring av! Med hjälp av nydanande teknik, en ordentlig skjuts framåt för digitaliseringen av hela landet, ideella krafters initiativförmåga och med ett helhetstänk istället för en urban syn på resursfördelning ser vi inga hinder för att för att stärka kulturen och skapa en större mångfald än tidigare.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.