Skola

Så får elever med adhd en fungerande skolgång

Elever med adhd och deras föräldrar får slita för att skolsituationen ska fungera, visar en ny lägesrapport från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Den visar också att pojkar och flickor med diagnosen får olika bemötande. Här lyfts saker som skolan kan göra för en mer välfungerande skolgång.

”Läraren ska förstå barnet. Om man har en diagnos, är underbegåvad eller överbegåvad ska man bli behandlad som en människa.” Orden är Annas, en av de sex elever med adhd som intervjuas i vår lägesrapport, som sätter fokus på hur elever kan uppleva sin skoltid. Det Anna säger låter självklart. Men det finns elever som inte känner att de blir sedda och lyssnade till.

Våra rådgivare, som möter skolverksamheter runt om i landet, intervjuas också i rapporten och lyfter fram att många lärare för en ojämn kamp i en komplex situation. De poängterar vikten av en engagerad rektor som skapar rätt förutsättningar och avsätter både sin och personalens tid till reflektioner i arbetslaget, och anpassningar av miljön.

Sammantaget ger intervjuerna en bild av elever som tillsammans med föräldrar får slita för att deras skolsituation ska fungera och för att de ska kunna känna sig trygga. Många gånger är det brister i delaktighet som gör att eleverna inte kan ta till sig undervisningen på bästa sätt eller som skapar otrygghet.

Det handlar om såväl bristande tillgänglighet som gör att eleverna inte får förutsättningar att hänga med, som att eleverna upplever att erkännandet från vuxna i skolan och klasskamrater är lågt. Det leder till att de inte upplever sig sedda och räknade med på samma sätt som sina kamrater.

Av rapporten framgår det också vad som fungerar för att skapa en fungerande skolsituation, på alla nivåer, från skolans förvaltningsnivå till arbetet i klassrummet. 

1. Skolan har förutsättningar att skapa en tillgänglig lärmiljö och ett tillåtande klimat.

2. Skolan har kunskap om funktionsnedsättningar, som adhd, och har kompetens att se vilket uttryck det tar för den unika individen.

3. Det finns en samsyn mellan rektor, elevhälsa och pedagogisk personal.

4. Skolan har goda former för samverkan med hemmet.

5. Eleven har en god relation till en vuxen på skolan som förstår och lyssnar på eleven.

6. Och sist men inte minst – det görs en kartläggning och analys i samråd med elev och vårdnadshavare så att elevens behov styr valet av insatser.

När elevernas perspektiv kommer fram ökar också chansen att upptäcka det skolan missat. Ett exempel som vi ser är att det finns en överhängande risk att pojkar och flickor med en adhd-diagnos får olika bemötande och stöd i skolan. Flickorna som intervjuats beskriver att de inte blir lyssnade på eller tas på allvar.

Även rådgivarnas samlade erfarenheter tyder på att skolan inte ser flickornas behov i samma utsträckning som pojkarnas och att de därmed blir utan det stöd de har rätt till. Detta avspeglar sig också i antal förfrågningar om rådgivningsuppdrag till SPSM, där de flesta gäller pojkar.

Det är min övertygelse att alla som valt att arbeta med skolfrågor ser elevers delaktighet och inflytande som en självklarhet. Men för att det ska gå från ord till handling som innebär att alla elever får den utbildning de har rätt till behöver hela skolans styrkedja vara med. Det är skolhuvudmännen som skapar förutsättningarna i skolans organisation.

Vår myndighet ger stöd till skolan på alla nivåer. Det gäller också förvaltningar, vd:ar och rektorer där såväl kunskapen som handlingskraften måste öka.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.