Debatt
Skola
28 april 2017 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Så blir utbildningen för nyanlända elever bättre

Nyanlända barn har liksom alla elever rätt till en god och likvärdig utbildning. Men för att kunna tillgodose elevernas behov krävs en långsiktig planering där lärare och studiehandledare ges rätt förutsättningar.

Det här är en opinionstext

Den svenska skolan kännetecknas idag av språkligt och kulturellt heterogena elevgrupper där cirka var femte elev har ett annat modersmål än svenska. Barn och ungdomar som nyligen kommit till Sverige ska utveckla kunskaper i skolans alla ämnen samtidigt som de ska lära sig det svenska språket.

Som ett led i att skapa en likvärdig utbildning för nyanlända elever har de enligt skollagen rätt till stöd genom studiehandledning på sitt modersmål. Idag är det ofta en modersmålslärare som arbetar som studiehandledare som en del av sin tjänst, men det kan också vara en fristående person som behärskar språket. Har skolan tur har studiehandledare en akademisk utbildning i något ämne.

Kraven som ställs på denna nya yrkeskategori är höga – för att inte säga orimliga. Även om det är ämnesläraren som ansvarar för undervisningen förväntas studiehandledare handleda eleverna på deras modersmål. Studiehandledaren förväntas alltså ha kunskaper och kunna handleda från kurs- och ämnesplaner i samtliga ämnen i samtliga årkurser. Önskvärt vore att studiehandledaren skulle kunna samverka med undervisande lärare. Men av organisatoriska skäl är detta många gånger inte möjligt.

Idag är många studiehandledare anställda centralt, tim- eller visstidsanställda, och handleder elever i flera klasser och olika skolor. Ju fler elever, klasser och skolor desto svårare för studiehandledaren och undervisande lärare att samverka. Många gånger kommer studiehandledare in på lektionen med andan i halsen och gör sitt bästa utifrån de förutsättningar som finns. Det vill säga tolkar och handleder språk- och ämnesstoff, på gott och ont. 

Förutom arbetsförhållande där de inte känner tillhörighet skapar det också en hierarki där studiehandledaren i hopp om framtida tillsvidareanställning varken påtalar eller synliggör rådande arbetsförhållanden eller nödvändiga förbättringar för att höja kvalitén. Studiehandledaren ingår oftast heller inte i skolans arbetslag eller i fortbildningar som övriga lärare deltar i.

Den orimliga arbetssituationen grundar sig i en organisation som inte skapar utrymme för samverkan med planering och uppföljning mellan undervisande lärare och studiehandledare. Varken lärare eller studiehandledaren har superkrafter eller kan trolla. Här har ledningen en viktig uppgift. 

För att skapa förutsättningar för lärare och studiehandledare att samverka samt för att sätta in rätt stöd, planera och utveckla verksamheten efter elevernas behov behövs följande: 

  • Kompetensutveckling i hur studiehandledning kan organiseras, följas upp, utvärderas och utvecklas för huvudmän, rektorer och specialpedagoger.
  • Ökad medvetenhet vad det innebär att arbeta i flerspråkiga klassrum och kunskaper i hur man kan jobba språk- och kunskapsutvecklande i ämnesundervisningen. 
  • Krav på utbildning för studiehandledare och möjlighet att under utbildningen kunna välja ämnesblock och fördjupa sig i dessa. 
     

Studiehandledare, modersmålslärare och lärare gör i dag, trots rådande arbetsförhållanden, ett fantastiskt arbete för nyanlända elevers lärande. Men för att detta ska vara hållbart i längden krävs det att den svenska skolan tänker långsiktigt och skapar en rimlig arbetssituation för studiehandledare, lärare och elever.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.