Debatt
Privatisering
6 september 2018 kl 14:21

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

S: Var går gränsen för Täbys privatiseringsvåg?

Hur långt får en kommun gå i sitt främjande av privata företag i välfärdssektorn? Frågan håller på att ställas på sin spets i moderatledda Täby kommun där nu en andra privatiseringsvåg ligger i stöpsleven. Den här gången handlar det om de kommunala välfärdsfastigheterna, skriver Annica Gryhed (S) gruppledare och kommunalråd i opposition i Täby.

Det här är en opinionstext

Annica Gryhed
gruppledare och kommunalråd (S) i opposition i Täby

Moderatstyrda Täby har gjort sig känd som landets mest privatiserade kommun. Det är resultatet av en hårdför ideolgisk privatiseringspolitik som drivits av moderaterna i snart två decennier.

Många förknippar ännu Täby med den riksbekanta avknoppningsprocessen av den ansedda kommunala gymnasieskolan Tibble. Avknoppning av Tibble gymnasium med sina efterdyningar, blev också kulmen av en decennielång privatisering av kommunala skolor. Det var en medveten strategi som drevs för att åstadkomma den förändring som Täbymoderaterna ville se i kommunen med etablering av fler friskolor.

Men nu är en andra privatiseringsvåg är i antågande  – och kanske i ännu fler moderatledda kommuner? I syfte att ytterligare understödja de privata välfärdsföretagen inom skola och omsorg har man satt igång en utförsäljning av kommunens välfärdsfastigheter. Det handlar om fastigheter där det i dag drivs skolor och äldreboenden. Försäljningarna motiveras politiskt med att man vill stärka företagens möjligheter att verka och utvecklas i Täby.

Det är en politik som vi Socialdemokrater i Täby avvisar. Det är inte en god ekonomisk hushållning, att avhända sig sina kommunala välfärdsfastigheter. Kommunen bör behålla sina välfärdsfastigheter oavsett vem som för tillfället driver verksamheten. Att sälja fastigheterna ger på sikt sämre planeringsmöjligheter för kommunen i att se till att de egna medborgarna får den skola och omsorg de har rätt till. Det kommer också urholka den kommunala ekonomin och dess stabilitet. Till skillnad från att överlåta driften av en förskola, skola eller äldreboende till ett företag, så är en försäljning oåterkallelig. Sålt är sålt och kommer inte igen.

Frågan om riktade försäljningar av välfärdsfastigheter är långt större än olika politiska syn på hur en kommun bäst bör förvaltas. Ytterst handlar det om var vi drar gränsen när en kommun vill gynna en företagssektor genom att gynna ett enskilt företag.

Kommunfullmäktige i Täby beslutade tidigare i år att sälja Milstenskolan i Täby, som drivs av Academedia, till deras fastighetspartner. Det som stod ut tydligt i försäljningsförfarandet var att försäljningen inte var öppen för någon annan än fastighetspartnern. Det blir ett tydligt gynnande av Academedia och deras partner. Fastighetspartnern får ensamrätt att förvärva en mycket attraktiv välfärdsfastighet i ett väletablerat villaområde och som i det här specifika fallet dessutom gränsar till ett kommande exploateringsområde för ytterligare bostäder. Academedia slipper risken att ett fastighetsbolag förvärvar fastigheten och sedan föredrar en annan hyresgäst.

Kommunen har åsidosatt konkurrensen och tydligt gynnat ett skolföretag framför andra, i att vara verksam i området och utvecklas där. Är det lagligt?

Nu ligger ärendet hos förvaltningsrätten i Stockholm och förhoppningsvis kan det bli startskottet på en diskussion för hur långt politiken får driva gynnandet av enskilda företag. Vart går gränsen? Låt oss ta reda på det innan privatiseringsvåg nummer två rullat igång på ett än mer oåterkalleligt sätt än den avknoppningscirkus som en gång härjade.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 6 september 2018 kl 14:21
Uppdaterad: 6 september 2018 kl 14:25

Skribent

Annica Gryhed
gruppledare och kommunalråd (S) i opposition i Täby