”S putsar skyltfönster med Stockholms pengar”

REPLIK Faradj Koliev (S) försvarar utjämningsskatten som verkar tillväxthämmande för många Stockholmskommuner. Koliev sitter i Solnas kommunfullmäktige samtidigt som han företräder ett system som varje år kostar Solnaborna 700 miljoner kronor.

Utjämningsskatten är nu så hög att den är Solna kommuns enskilt största utgift. Det är ett svek mot Solnaborna att Koliev tycker det är viktigare att skicka pengar till vanstyrda kommuner så som Malmö och Göteborg, än att pengarna får stanna hos hushåll eller gå till välfärden i Solna.

Faradj Kolievs och Socialdemokraternas svek mot Solna och hela Stockholmsregionen är anmärkningsvärt. I takt med att konsekvenserna av vanstyret i två av Sveriges största städer blir allt allvarligare dräneras andra delar av landet på resurser. Är regeringen beredd att offra välfärden och hushållsekonomin i Stockholmsområdet för att putsa på sina skyltfönster i Malmö och Göteborg?

Koliev och regeringen behöver åtminstone fråga sig hur demokratiskt det är att skattebetalare i exempelvis Kiruna och Solna får betala för socialdemokratiska misslyckanden i Göteborg och Malmö, utan möjlighet att rösta bort de ansvariga lokalpolitikerna.

Kolievs försöker sig på paradoxen att framställa det som att vi både motsätter oss omfördelning och saknar förslag för att ändra i systemet. Det är självklart att vi ska värna likvärdig och tillgänglig välfärd i hela landet. Det kräver att vi tar höjd för vissa skillnader i befolkningen. Lika självklart borde det vara att kommunal vanskötsel och lättsamhet med skattebetalarnas pengar inte ska finansieras av invånare i andra kommuner.

Solna ställer motprestationskrav för bidragsutbetalningar medan Malmö betalar ut bidrag till personer utan rätt att vistas i Sverige. Tack vare Moderaternas politik var det i april månad 168 hushåll i Solna som fick försörjningsstöd, vilket är rekordlågt. På grund av den socialdemokratiska vanskötseln är var tionde hushåll i Malmö beroende av bidrag. Att välskötta kommuner tvingas finansiera en politik som orsakar utanförskap är stötande. Därför bör systemet inte utjämna för sådana kostnader som kommunerna själva kan påverka.

Kolievs okunskap visar sig vid hans hänvisning till Moderaternas budget. Regeringen drev upp kostnaden för utjämningen genom att ta bort tillväxtmiljarden. Systemet kan dock ändras utan budgetpåverkan. Vi motsätter oss som sagt inte omfördelning. Den får dock inte underlätta för politik som leder till utanförskap och samtidigt bestraffa ansvarstagande och sysselsättningsskapande.

Det stora felet Koliev och regeringen gör är att de hävdar att omfördelningssystemet inte är tillväxthämmande. Att incitament och drivkrafter spelar roll stöds av forskning. Utredningarna Koliev själv hänvisar till beskriver riskerna med så kallade marginaleffekter. Utvärderingar av de kanadensiska och tyska systemen visar på tydliga effekter av utjämningen, vilket också påvisats vad gäller det svenska systemet (Edmark och Ågren 2008).

Den hämmande effekten på tillväxt kan ta sig olika uttryck. Antingen genom att skatter på arbete eller företagande (i länder som har kommunal företagsbeskattning) ökar, eller genom att kommuner avstår investeringar eller jobbskapande åtgärder för att utjämningens kostnader riskerar att försämra möjligheten att finansiera välfärden.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.