Vårdval

S och L: Viktigt att hantera vårdvalets biverkningar

Det finns en risk för att grundläggande principer i den svenska sjukvården utmanas och indirekt ifrågasätts. Pådrivande i denna oroande utveckling är ett allt för naivt och grunt bejakande av ett fritt vårdval som leder till att etableringar sker utifrån kommersiella hänsyn och inte utifrån var de medicinska behoven är som störst.

Det finns, kan man efter en internationell utblick konstatera, en rad olika sätt att organisera och finansiera ett lands hälso- och sjukvård. I Sverige har vi valt en offentlig skattefinansiering och sedan en fördelning av sjukvård efter principerna om alla människors lika värde och att den som har störst medicinska behov ska få vård först och prioriteras. Dessa principer finns inskrivna i hälso- och sjukvårdslagen och det verkar finnas en bred politisk uppslutning kring dem.

Vi som liberala och socialdemokratiska sjukvårdspolitiker ställer oss naturligtvis också bakom principerna och inser att det inte är en kioskvältare att proklamera detta stöd. Vad vi däremot tror kan vara mer kontroversiellt är att vår bedömning är att det nu i Sverige finns tecken på och tilltagande risker för att de två ledande principerna utmanas och indirekt ifrågasätts. Pådrivande i denna oroande utveckling är ett allt för naivt och grunt bejakande av ett fritt vårdval som leder till att etableringar sker utifrån kommersiella hänsyn och inte utifrån var de medicinska behoven är som störst.

Vi som skriver detta inlägg är i grunden positiva till det fria vårdvalet men noterar med oro hur en rad rapporter pekar på att det finns en mängd biverkningar som måste hanteras om legitimiteten på sikt ska kunna bibehållas. Redan 2014 konstaterade Riksrevisionen följande i sin omfattande granskning:

”Vårdvalet och vårdgarantin har gjort det svårare att uppfylla vårdens principer om likvärdig vård för alla och att de svårast sjuka ska prioriteras. Reformerna har gett förbättrade kontaktmöjligheter med vården och fler vårdcentraler. Men det är främst patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status som gynnats.”

Sedan 2014 har regelverk och ersättningssystem i en rad landsting förändrats, just för att försöka motverka de oönskade effekterna. Detta är välkommet men vi ser trots detta en rad exempel på att systemet fortfarande inte fungerar.

Nyligen kunde vi i Dagens Samhälle läsa ett debattinlägg om hur vårdval gynekologi i ett län medfört att kvinnor i socioekonomiskt starka områden har en tre gånger bättre tillgång till gynekologer än kvinnor i mer utsatta områden. Idealet för en vårdgivare som vill etablera sig är hyfsat friska patienter som inte behöver tolk. Hur rimmar detta med hälso- och sjukvårdslagen?

När framtidens sjukvård diskuteras är begrepp som tillgänglighet, patientens upplevelse, värdebaserad vård, personcentrering och delaktighet vanligt förekommande. Det ligger mycket positivt i att låta dessa styra utvecklingen men om det sker på bekostnad av att de medborgare som har störst behov av insatser hamnar på undantag måste vi som politiker reagera och agera.

Om utvärderingar och uppföljningar visar att resursstarka patienter efterfrågar mer och mer okvalificerad vård samtidigt som många vårdgivare är villiga att möta just denna efterfrågan måste politiken ändra i regelverk och ersättningsmodeller. Vi tror att oavsett utgången av valet i höst kommer denna fråga, på olika beslutande nivåer, att vara en av de viktigaste välfärdsfrågorna de kommande åren.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.