Replik. I ett växande Stockholm behöver kulturlivet mer resurser, inte mindre. På samma sätt som staden bygger nya förskolor och skolor måste kulturskolan och biblioteken expandera för alla stockholmare ska kunna utöva och ta del av kultur i olika former. Men det blågröna styret med Jonas Naddebo (C) som kulturborgarråd går i rakt motsatt riktning.
Skattesänkningen på 16 öre drog undan över 400 miljoner kronor från kommunal verksamhet och på kulturområdet ska 49 miljoner kronor nu sparas. Konsekvenserna blir stora, vilket bevisas av att en av tio tjänster försvinner från kulturförvaltningen. Udden är riktad mot medarbetare och eldsjälar som varje dag möjliggör stockholmarnas kulturverksamheter.
Man kunde ju förvänta sig att kulturborgarrådet Jonas Naddebo ändå var bekymrad över detta, men i stället skriver han en debattartikel i Dagens Samhälle där han säger att kulturen ”måste få ta mer plats i staden”. Har Jonas Naddebo månne ett trollspö som gör att mindre pengar och minskad personal förvandlas till mer kultur?
Att påstå att nedskärningarna bara handlar om omstruktureringar och effektiviseringar av administrativa funktioner är ett försök att lägga dimridåer. Och den blågröna kulturpolitiken avviker också från insikter på andra områden, inte minst skolan där vi söker sätt att kunna låta lärarna vara lärare, till exempel genom fler lärarassistenter.
Samma logik gäller även för kulturen. Om man tar bort de som är proffs på administration och organisering av verksamhet läggs de arbetsuppgifterna i stället på lärare i kulturskolan, bibliotekarier och andra yrkesgrupper som svarar för själva kärnan i kulturverksamheten. Mindre kulturaktörer i det fria kulturlivet drabbas allra hårdast.
De stora förlorarna är förstås stockholmarna, när det blågröna styret väljer att frångå den historiska samsyn som har funnits över blockgränserna om att huvudstadens kulturliv ska vara levande och tillgängligt för alla. Vi socialdemokrater står upp för en kulturpolitik som bidrar till ett Stockholm för alla, med fokus på våra barn och unga.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
