Debatt
Nedskärningar
16 oktober 2019 kl 16:28

Ryck inte undan mattan för välfärdens medarbetare

Fyra av fem kommuner tvingas skära ned i verksamheterna nästa år för att klara ekonomin. Men kommunerna kan inte ensamma bära kostnaderna för de ökade kraven på välfärden. Nu behöver staten gå in och stötta kommunerna – barn, äldre och människor i behov av samhällets stöd ska inte behöva betala priset. Det skriver Visions förbundsordförande Veronica Magnusson.

Det här är en opinionstext

Kommuner och regioner står inför stora ekonomiska utmaningar och hela fyra av fem kommuner planerar att skära ned i verksamheterna nästa år. Främst riskerar skolan, äldreomsorgen och socialtjänsten att drabbas. Orsaken till den det försämrade ekonomiska läget är enligt SKLs Ekonomirapport framförallt att Sverige får allt fler yngre och äldre de kommande 15 åren, medan personer i arbetsför ålder inte ökar i samma takt. Skillnaderna i demografins utveckling är stora i landet, i flera län minskar till och med antalet invånare i yrkesför ålder. Redan i dag ser vi ökande regionala skillnader i kvalitet i välfärden och en ojämlik samhällsservice. Vi går också en lågkonjunktur till mötes.

Sammantaget sätter dessa faktorer press på kommuner och regioner att minska sina utgifter. En övervägande majoritet av kommunerna tvingas att skära ned i välfärdens verksamheter, bland annat inom socialtjänsten, enligt en enkät som Dagens Nyheter gjort.

Det är oroväckande. Vi vet att många kommuner genomfört ett stort förbättringsarbete inom socialtjänsten och lyckats vända en nedåtgående spiral med arbetsmiljöproblem och personalflykt. Detta goda arbete riskerar nu att raseras om man börjar skära i verksamheten.

Det är därför hög tid att staten går in och tar ett större ekonomiskt ansvar. Vision delar SKLs uppfattning att staten behöver minska detaljstyrningen och de riktade statsbidragen. Istället bör de statliga bidragen vara generella för att kunna ta hänsyn till lokala behov och göra nytta där de behövs mest. Enligt SKL har dessutom de generella statliga bidragen till kommuner och regioner minskat sedan 2012 om en räknar dem per invånare till förmån för riktade statsbidrag. Detta är inte bra då riktade statsbidrag inte skapar långsiktiga planeringsförutsättningar för välfärdens verksamheter.

Vision ser ett behov av en långsiktig finansiering av digital infrastruktur. Det krävs en nationell samordning och stöd för att kommuner och regioner ska kunna dra nytta av digitaliseringen. Det handlar om att kommuner och regioner behöver öka användningen av digitala verktyg och hjälpmedel för att effektivisera verksamheterna och minska ”rutinarbete” och administration. Det kan frigöra tid för medarbetarna så att de kan arbeta med mer kvalificerade arbetsuppgifter och med mänskliga möten. Idag vittnar många chefer om ett stort digitaliseringsbehov, men de saknar möjligheter att göra det på ett bra sätt.

Vision efterlyser också ett större statligt ansvar för kompetensförsörjning så att utbildningsinsatser anpassas till behoven. Arbetsmarknaden befinner sig mitt uppe i en omställning och staten behöver skapa förutsättningar för det i form av kortare yrkesutbildningar inom bristyrken samt förbättrade möjligheter till studiestöd under ett helt arbetsliv.

Staten har ett viktigt ansvar för att värna vår gemensamma välfärd, utjämna skillnader och se till att servicen till medborgarna blir likvärdig oavsett var man bor i landet. Men det största ansvaret vilar på kommuner och regioner själva när det gäller att investera i välfärdens viktigaste resurs, nämligen medarbetarna.

Vision uppmanar arbetsgivarna att:

  • Lyssna på medarbetarna, de är experter på verksamheterna. Involvera dem i digitaliseringen och arbetet med att hitta smartare arbetssätt.
  • Förstärk det systematiska och förebyggande arbetet för friskare arbetsplatser. Sjukfrånvaron kostar kommuner och regioner miljarder varje år, detta är pengar som skulle kunna användas till så mycket annat.
  • Skapa arbetsplatser för alla - så att fler kommer ut i arbete. Vi har inte råd med att människor befinner sig utanför arbetsmarknaden på grund av exempelvis funktionsvariation eller etnicitet.
  • Se till att fler orkar jobba längre, till exempel i form av arbetsförkortningsmodeller som 80-90-100.

Framför allt gäller det nu att kommuner och regioner inte förvärrar situationen ytterligare genom att försämra möjligheterna för välfärdens medarbetare att göra ett bra jobb. Dra inte undan mattan för dem, det kommer att bli mycket mer kostsamt i längden.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.