Otrygga hvb-hem Hela debatten

Riskanalys viktigare än bemanningskrav på hvb

Trots den anstränga situation vi befinner oss i får det inte slarvas med riskanalysen på hvb-hemmen. Det är nu upp till placerande myndigheter och utförare som inte har en god standard på sitt systematiska arbete att skärpa till sig på den punkten.

Trygghet och säkerhet för placerade klienter och medarbetare i vård och omsorg är alltid en viktig fråga. På senare tid har arbetsmiljön och tryggheten för klienter vid bland annat hvb-hem uppmärksammats som en direkt följd av ett antal uppmärksammade incidenter.

Uppfattningen om tryggheten och säkerheten vid hvb-hem har också påverkats negativt av incidenter vid asylboenden som dock är en helt annan form av verksamhet än hvb.

Dessutom har olika inriktningar på hvb-verksamhet klumpats ihop på ett sätt som vare sig är rättvis eller korrekt.

Helt nyligen sänkte staten kraven på hvb-hem för ensamkommande barn och unga vilket mycket väl kan ha påverkat situationen. Det finns, menar vi, goda skäl för att särskilt bedöma nya aktörer som arbetar med hvb-hem för ensamkommande utan behandlingsbehov.

Hvb-hem som funnits under lång tid har i regel kommit längre i sitt arbete än helt nya aktörer och de senare kan behöva både mer frekvent tillsyn och därmed konstruktivt stöd.

Självklart finns många goda skäl för att diskutera och gemensamt arbeta ännu hårdare med säkerhets- och trygghetsfrågor i omsorgen och i synnerhet sådana som rör barn och unga.

Samtidigt är det lika viktigt att se närmare på tillämpningen av redan befintliga regelverk och föreskrifter som direkt eller indirekt har en påverkan på trygghet och säkerhet. För det är riskfyllt att i all hast besluta om åtgärder som kanske inte alls förebygger och förhindrar allvarliga incidenter och händelser.

Det krävs en ständig medvetenhet om trygghet och säkerhet i hela den omsorgskedja som ett hvb-hem är en del av. Detta känner erfarna och seriösa utförare mycket väl till.

Processen med en placering av en klient startar i socialtjänsten som utreder en enskild individs behov av tillsyn, omsorg och eventuell behandling. I det arbetet är naturligtvis riskanalyser en viktig beståndsdel. Annars utsätts indirekt klienten och utföraren för onödiga risker, även om också den senare har ett ansvar att bedöma risker i sin verksamhet.

För utförare i social omsorg gäller bland annat föreskriften om systematiskt kvalitetsledningsarbete i vård och omsorg (SOSFS 21011:9) där riskanalyser är en viktig del.

Dessutom gäller Arbetsmiljöverkets föreskrift om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) i vilken riskbedömningar med påföljande åtgärder och uppföljning är centralt. Också i relation till brandskyddsområdet finns regelverk om systematiskt arbete.

Dessa analyser och bedömningar är självklart helt avgörande för att kunna erbjuda en trygg och säker tillvaro för både klienter och medarbetare i en verksamhet.

Om dessa görs ordentligt och seriöst av alla aktörer minimeras risken för allvarliga händelser och ett förebyggande åtgärder kan vidtas. Vilka kan variera. Ändrade rutiner, tillförsel av kompetens eller behov av förändrad bemanning är några exempel.

Faktum är att strikta bemanningsregler, krav på kollektivavtal och andra generella åtgärder väger mycket lätt om det saknas ett systematiskt arbete vad avser riskanalyser och riskbedömningar.

För det är ju dessa analyser och bedömningar som ska leda till konkreta åtgärder om förbättringar. Därför behöver vi tala mer om, ge ökat stöd till och rikta ännu tydligare information om hur otroligt viktigt det är med systematiskt arbete i vård och omsorg.

Och vi kanske ska börja söka svaren på våra frågor här och nu i stället för att ropa efter ännu fler regler?

Trots den tuffa vardag som offentliga och privata utförare för närvarande har får vi inte slarva med riskanalyser och riskbedömningar. Av stor betydelse för utförarna är också en god standard på de uppdragsbeskrivningar och eventuella vårdplaner som socialtjänsten ansvarar för.

Det är kortfattat upp till placerande myndigheter och utförare som inte har en god standard på sitt systematiska arbete att skärpa till sig.

Och det går inte att ensidigt rikta behovet av förbättring i relation till fristående och privata utförare, utan behovet av att höja standarden finns också i allra högsta grad hos offentliga utförare med liten erfarenhet av att bedriva hvb-hem. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.