Debatt
Kulturpolitik
17 februari 2016 kl 11:14

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Risk att Sverige missar filmproduktioner

Det behövs en ny statlig utredning om film- och tv-industrin. Brist på ekonomiska incitament påverkar verksamheten negativt.

Det här är en opinionstext

I förra veckan avslutades Göteborg Film Festival. En vecka med filmen i fokus. Sverige har en stolt, levande tradition inom film och tv men i dag riskerar vi tappa såväl egna som internationella film- och tv-produktioner.

En mängd studier visar hur andra länders olika former av ekonomiska incitament, exempelvis skattelättnader, är avgörande för var produktioner äger rum.

Sverige är bland de sista (ytterst få) länderna i Europa som ännu inte har denna typ av ekonomiska incitament för film och tv.

I samband med att den statliga filmpolitiken nu ses över bör staten tillsätta en seriös offentlig utredning som sakligt genomlyser den här frågan ur ett svenskt perspektiv.

Sverige är en gammal industrination med stolta anor. Men det finns också något cementerat i den bilden. Järnmalm, stål och skog i all ära, men för ett modernt och konkurrenskraftigt land handlar det i dag också om andra råvaror och industrier – vår förmåga att attrahera kompetens, kreativitet, jobb och turism.

Film- och tv-branschen med dess breda spektrum av yrkeskategorier är en integrerad del av det nya digitala medielandskapet där inte minst Sveriges starka dataspelsbransch är en annan slagkraftig komponent.

Ett aktuellt exempel på svensk filmproduktion är Pernilla Augusts filmatisering av Hjalmar Söderbergs klassiska roman ”Den allvarsamma leken” som nu i månaden har världspremiär på Berlins filmfestival.

Handlingen utspelar sig i Stockholm men lejonparten av filmen, inklusive scener som ska föreställa Stockholm, är inspelad i Budapest.

Ett annat färskt exempel är filmen och tv-serien ”Gentlemen & Gangsters”. För denna utpräglade Stockholmsskildring byggdes en kopia av Hornsgatan upp i Litauen.

Det hela låter inte bara bakvänt, det har även tydliga ekonomiska och kulturpolitiska konsekvenser. Sverige går miste om såväl investeringar som skildringar trots att filmerna till betydande del finansieras av svenska statliga medel via Svenska Filminstitutet.

Omvänt finns stora vinster att göra, enbart den svenska Millenium-produktionen spenderade nära 100 miljoner kronor i Sverige. Addera marknadsföringsvärdet av att filmerna setts av en mångmiljonpublik över hela världen och den turisteffekt som det genererat så landar du på miljardbelopp.

Addera den uppföljande amerikanska produktionen och vinstsiffrorna för Sverige blir ännu större. Var vill vi egentligen att nästa Millennium-film, baserad på romanen ”Det som inte dödar oss” av David Lagercrantz, ska spelas in? Visst bör en film som utspelar sig i Stockholm kunna spelas in i Stockholm?

När det gäller internationella projekt inom film och tv finns risk att Sverige tappar i konkurrenskraft eftersom vi saknar ekonomiska incitament, så som skattelättnader.

Norge införde incitament med start i år och det är ingen slump att tv-serien ”Game of Thrones” spelats in på Island eller att James Bond-filmen delvis spelades in i Österrike. Bondproduktionen beräknas ha allokerat över fem miljoner euro på enbart hotellnätter.

Storbritanniens film- och tv-industri skulle vara drygt 70 procent mindre utan den brittiska statens ekonomiska incitament.

För varje pund som brittiska staten efterskänker i form av skattelättnader genereras tolv pund i ökad BNP. Det är inte givet att förutsättningar i Sverige är desamma men frågan är allt för viktig för att ignorera.

När svensk filmbransch hamnar utanför de stora projekten försvåras också möjligheterna att upprätthålla skarp spetskompetens.

I Stockholm har vi senaste året gjort betydande satsningar för att främja filmproduktion med följden att mer film kunnat produceras lokalt, men stad och region har inte tillgång till alla nycklar för ekonomisk och kulturell tillväxt.

Det var över hundra år sedan bröderna Lumières berömda tåg anlände till stationen – en klassisk och symbolisk bild av ett nytt slags medium, en ny tid i antågande. Det är dags att vi nu ställer oss frågan (och då inte bara framför tv:n en fredagkväll): Vart är vi på väg?

När vi nu tar steget från filmavtalet mot en ny filmpolitik krävs att regeringen belyser alla aspekter av en modern filmpolitik och tillsätter en statlig utredning kring ekonomiska incitament, för film- och tv-industrin.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.