”Risk att det otänkbara snart är norm”

Inledningsvis innebar inreseförbudet att medborgare från sju länder med övervägande muslimsk befolkning inte kunde resa till USA under 90 dagar från att förbudet infördes. Det omfattar Iran, varifrån jag själv ursprungligen kommer, Irak, Syrien, Sudan, Libyen, Jemen och Somalia. Läget just nu är att en domstol ogiltigförklarat förbudet – men Vita huset driver frågan vidare till högre instans.

Jag föddes i Iran och kom till Sverige 1987. Jag blev svensk medborgare 1992. Sedan dess har jag varit med och grundat videoteknikföretaget Cantemo, en startup med kunder över hela världen – även USA. Många av våra amerikanska kunder finns med på Fortunes lista över landets 500 största företag. Vi är inte de enda i branschen som drabbas: den svenska startup-världen rymmer många grundare födda i de drabbade länderna. De driver framgångsrika företag där en stor del av verksamheten är beroende av amerikanska företag – företag som i sin tur är beroende av våra svenska startups. 

Utanför Sverige är exemplen ännu fler. Titta bara på franskfödde amerikan-iraniern Pierre Omidyar, grundaren av eBay, eller amerikan-iraniern Arash Ferdowsi som var med och grundade Dropbox. Tinders grundare Sean Rad är andra generationens invandrare, född i USA med iranska föräldrar. De här är bara ett par exempel på alla de entreprenörer som har rötter i Iran – och det finns liknande exempel även för de andra drabbade länderna. 

Inreseförbudet är det perfekta exemplet på mindre genomtänkta beslut från den nye presidenten: det sägs skydda USA från potentiella terroristattacker, men i själva verket spelar det terrorister och andra negativa krafter i händerna. 

Robert Hannah, riksdagsledamot, L: Mitt Sverige har inte några andra klassens medborgare

Förbudet påverkar framför allt dem som är i störst behov av stöd. I några av länderna lever befolkningen i en vardag som är näst intill omöjlig att föreställa sig för en svensk. Förbudet spelar de förtryckande krafterna rakt i händerna genom att ytterligare försvaga den redan utsatta befolkningen. Islamistiska extremister beskriver detta som ett krig mot islam, och inreseförbudet blir ammunition till deras argument. 

Kanske beror beslutet på Trumps bakgrund som affärsman. En strategi som Trump rekommenderar när man ska göra affärer är att först kräva det omöjliga, något som kommer att mötas med kraftigt motstånd. Därefter kan du föreslå vad du egentligen är ute efter, eftersom det kommer att verka görbart i jämförelse. Kanske är det vad han vill göra här: så snart världen har återhämtat sig från hans första, oacceptabla, beslut kommer vad som än följer att framstå som ett bättre alternativ.    

Jag försöker föreställa mig konsekvenserna om förbudet hade verkställts tidigare. Hade vi då haft eBay, Dropbox, Tinder eller många av de andra techgiganter vars tjänster är en del av vår vardag? Det finns ett stort antal färska startup-företag vars grundare bara väntar på chansen att utveckla sin idé i ett land som erbjuder den möjligheten. Vem vet vad nästa våg av invandrare kan vara med och skapa, om de bara får chansen? 

Det har blivit dags för oss alla att rannsaka oss och bestämma oss för vad som är acceptabelt – annars riskerar vi en normalisering av det som vi tidigare har funnit otänkbart. Vi måste, var och en, dra vår personliga gräns och inte vara rädda för att säga ifrån när våra ledare överträder den. Har det inte blivit dags för oss att tydligt visa var vår gräns går?  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.