Debatt
SKR
24 oktober 2017 kl 05:05

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Rimlig rapport, men orimlig retorik från SKL

SKL:s senaste ekonomiska rapport är en nykter prognos kring kommunsektorns framtida finanser. Men när chefekonomen Wallenskog beskriver samma rapport i medierna säger hon sådant som går stick i stäv med rapportens innehåll. Nationalekonomen Tino Sanandaji tror att social press spelar in. 

Det här är en opinionstext

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) varnar i sin senaste ekonomirapport för tuffa tider:

”Om inga åtgärder vidtas uppstår ett gap mellan intäkter och kostnader på 59 miljarder kronor år 2021.”

Just nu under högkonjunkturen går kommunsektorn runt, men sektorns finanser försämras i takt med att tillväxten sjunker och kostnader ökar. SKL ger få detaljer om vad detta beror på, men nämner bland annat en åldrande befolkning och ökade vårdkostnader. Rapporten sticker heller inte under stol med att fler med flyktingbakgrund pressar ned arbetsutbudet och ökar kostnaderna:

”I vår framskrivning är det en allt större andel personer med flyktingbakgrund som leder till att det genomsnittliga arbetskraftsdeltagandet minskar.”

I rapporten framgår även att invandring ökar utgifterna för exempelvis bistånd till flyktinghushåll och driver en ökning av arbetslösa:

”Trots att arbetslösheten bara ökar marginellt bland invånare från Norden och minskar bland både flyktingar och övriga stiger den totalt. Det beror på att flyktingarnas andel av arbetskraften ökar.”

Huruvida SKL har rätt i sin kalkyl får tiden utvisa. Det jag reagerar på är hur SKL beskriver flyktinginvandringens effekter när man gör uttalanden i media. I Dagens Industri lyfter chefekonomen Annika Wallenskog fram flyktinginvandringen som en källa till vinst:

”Om Sverige inte hade haft någon flyktinginvandring hade det prognostiserade ekonomiska underskottet i kommunsektorn om fyra år varit ännu större, enligt Wallenskog som spår att många nyanlända kommer att bidra med arbetskraft och skatteintäkter. ’Då hade det knappt funnits folk att få tag på över huvud taget.”

Det framgår inte hur SKL plötsligen kommit fram till att invandringen är lönsam för kommunsektorn. Är påståendet om skatteintäkter en kalkyl med ett underlag eller bara en hoppfull gissning? Den optimistiska bild som förmedlas av Wallenskog i DI är nämligen oigenkännlig från SKL:s nyktra rapport, där det framgår att flyktinginvandrare har låga och sjunkande arbetskraftstal och att gruppen ”har hittills haft en lång väg till arbete och därför en lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet än inrikes födda”.

Att befolkningen ökar innebär inte med automatik stärkt kommunal ekonomi, eftersom även kostnaderna ökar. Det avgörande är hur många som arbetar och hur mycket skatt de betalar in. Fler flyktinginvandrare ökar antalet sysselsatta men den ökar även antalet som inte är sysselsatta. Trots sin fördelaktiga åldersprofil bidrar inte flyktinginvandring till att märkbart lyfta andelen sysselsatta. Dessutom överskattar termen ”sysselsatt” invandrares bidrag till skatteintäkterna. Som sysselsatt räknas även de i åtgärder, praktik, som arbetar endast några timmar i veckan eller med låg lön som inte genererar betydande skatteintäkter.

SKL:s chefekonom verkar även mena att flyktingar minskar arbetskraftsbristen. Men i den rapport hon kommenterar står att ”Bristen på arbetskraft beror bland annat på att antalet personer med rätt utbildning är för litet, oavsett konjunkturläge”.

Fler lågutbildade löser inte underskottet på högutbildade, det ökar däremot efterfrågan på läkare, lärare, sjuksköterskor och andra specialister som det råder brist på. Det är därför mer troligt att flyktinginvandringen har förvärrat arbetskraftsbristen inom kommunsektorn.

SKL:s förskönande retorik underminerar vädjandet om mer resurser. Om nyanlända stärker kommunala finanser kan väl kommunerna ta emot fler från flyktingförläggningar i stället för att be om mer skattepengar? SKL:s varningar om kommande ”välfärdsutmaningar” förlorar i trovärdighet när de inte vill erkänna vissa av orsakerna. 

I min bok Massutmaning diskuterar jag hur ord som utmaning har kommit att användas som omskrivning för samhällsproblem. Det har funnits en social press att förneka ekonomiska problem förknippade med invandring. Men om det är förståelse för kommunernas situation man är ute efter så är trovärdiga kalkyler, som de i SKL:s rapport, klokare än missvisande retorik i media.

Rapportens slutsats om ökande finansieringsgap bekräftar snarare en av min boks huvudsakliga slutsatser: ”Sanningen är att det som Sverige står inför inte är utmaningar. Sverige står inför problem.”

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.