Riksdagen

Riksdagen kan lära av kommunpolitiken

Det finns viktiga frågor som jag vill ta med mig från kommunpolitiken in i riksdagsarbetet som rör en bättre infrastruktur, bättre matchning på arbetsmarknaden och en bättre fungerande bostadsmarknad, skriver Magnus Jacobsson nygammal riksdagsledamot (KD) från Uddevalla.
Inom den politiska världen finns rätt många roliga skrönor om kommunalråd som lämnar den exekutiva makten i kommunen för att sitta på den mer idébaserade och kollektiva makten i riksdagen. Allt som oftast handlar det om frustrationen över att allt tar sådan tid och att man inte riktigt kan få till snabba beslut på samma sätt som i kommunerna. Nu gör jag själv denna resa, då jag avvecklar mig som kommunpolitiker i Uddevalla och invecklar mig som riksdagsman i Stockholm.
 
Jag kan redan nu konstatera efter en flera timmar lång talmansomröstning att det finns en hel del effektiviseringar som riksdagen borde fundera över. Även blockeringarna mellan partierna i regeringsfrågan förvånar mig som före detta kommunpolitiker.
 
Lämnar man dessa allmänna funderingar så finns det ett par viktiga frågor som jag vill ta med mig in i riksdagsarbetet. Sverige är ett stort land med en förhållandevis liten befolkning. Det gör att vi är beroende av bra infrastruktur men att vi är förhållandevis få som ska betala densamma.
 
Dagens modell där kommuner och regioner konkurrerar om en årlig budget är inte tidsenlig. Vi måste kunna göra investeringar som ger nytta i dag men avbetalas över tid. Någon form av lånefinansiering av infrastrukturen måste därför tas fram om vi vill underlätta förbättra infrastrukturen i hela Sverige.
 
Som kommunpolitiker får man leva med de lagar och förordningar som riksdag och regering tar fram. Detta märks inom många områden, allt från strandskydd till migrationspolitiken. Nu kommer jag att ha förmånen att påverka dessa frågor och för egen del ämnar jag göra det jag kan för att vi ska få till en lagstiftning som är lättare att hantera i kommunerna.
 
Sverige befinner sig i arbetskraftsbrist vilket märks i kommunerna då det är svårt att hitta lärare, förskolepersonal, vårdpersonal, tekniker inom trafik och VA-verksamheten med mera. Generellt sett kan man säga att arbetskraftsbristen är tyngst för de mindre kommunerna, då de som har en högre eftertraktad utbildning ofta lever med någon som också har en god utbildning. Hittar inte båda parter ett lämpligt jobb så väljer man att bo kvar i en större stad och inte söka de jobb som finns på bland annat landsbygden.
 
Denna negativa ”spiral” förstärks av att staten har monterat ned flera av de statliga arbetsplatserna inom polisen, försäkringskassan, arbetsförmedlingen med mera. När landsbygden förlorar ett statligt kontor förlorar också kommunen en möjlighet till arbetskraftsmatchning när de söker den arbetskraft de behöver för att ge alla invånare i Sverige samma goda service. En del av denna arbetskraftsbrist kan vi möta med hjälp av dem som har bosatt sig i Sverige under de senaste åren.
 
Ett annat område som jag vill ta med mig är bostadspolitiken. Under de senaste åren har Sveriges befolkning ökat vilket har satt press på bostadsmarknaden och fått två effekter. Det positiva är att värdet på fastigheter ökat vilket gynnar alla som äger sin egen bostad. Men det har också resulterat i trångboddhet, där vi ute i kommunerna ser att avsevärt fler personer än vad som var tänkt bor i hyreslägenheterna.
 
Vi har således skapat en tudelad bostadsmarknad där de som äger sin bostad blir rikare medan de som bor i hyresområden får en allt tyngre bostadssituation. Nuvarande hyressättning gör också att allt för få bygger nya lägenheter då det helt enkelt inte lönar sig att bygga hyreslägenheter i stora delar av landet.
 
Vi måste införa någon form av fri marknad på bostäder om vi ska kunna möta den befolkningsökning som faktiskt skett. Vi måste också underlätta för ombildning av hyresrätt till ägande- eller bostadsrätt om vi ska bryta sönder de segregerade stadsdelar som finns i all mellanstora och större städer.
 
Vi  måste även se över regelverken så att det blir lättare att förtäta samt bygga fler bostäder till en lägre kostnad. Om vi inte genomför denna typ av förändringar kommer vi att fortsätta att se hur flera av våra kommuner får en tudelad bostadsmarknad mellan de som äger och blir rikare samt de som hyr i allt mer tunga bostadsområden.
 
Som före detta kommunpolitiker är det denna typ av synnerligen praktiska frågor jag tar med mig in i riksdagsarbetet. Efter talmansrundan inser jag att det kommer att ta tid att förändra våra lagar men vi måste genomföra förändringar om det ska bli lättare för våra kommuner att skapa goda förutsättningar för alla som bo och bygga i detta land.
 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.