Replik. Jenny Sonesson förespråkar i sin krönika ett totalförbud av slöjor i svenska grundskolor. Hon menar även att det vore rätt att instifta ”ett förbud för alla religiösa attribut”, med hänvisning till barnens rätt till religionsfrihet – det vill säga att barn inte ska få påverkas av föräldrar i att finna mening i livet.
Som stöd för sin tes nämner Sonesson lagar i Iran, islamistiska influenser från Saudiarabien och Somalia och föreställningar om hedersförtryck och om kvinnors kroppar inom vissa miljöer.
Jag menar att diskussionen kring slöjan överskuggats allt för mycket av argument som de ovan nämnda, vilket nästan utestängt övriga perspektiv i frågan. Denna ensidiga diskurs bortser från de många kvinnor och flickor som bär sjalen som en stolt symbol för sin identitet. Att de ständigt får höra en dylik diskurs kan uppfattas både obehagligt och kränkande.
För några veckor sedan var jag med i en panel om religiösa friskolor tillsammans med Sonesson, där influensen av religiös extremism i samhället diskuterades. Vi var överens om att de extrema och i vissa fall våldsbejakande krafterna utgjorde en liten del bland de religiösa rörelserna.
Det vore tragiskt om deras representation slog mot en hel minoritet som ständigt förknippas med dem.
När det gäller slöjan, så är det inte så att det är själva plagget som är problematiskt. Det är snarare dess koppling till tvingande normer och hedersförtryck. Som samhälle bör vi verka för att lagstifta kring dessa kopplingar, som är det egentliga problemet.
Jag tror inte det är många som vill se ett samhälle där man i liberalismens namn inför diverse förbud som specifikt avser minoriteter. Utöver det faktum att det är inskränkande av deras friheter, så är det dessutom ett hinder i integrationsarbetet.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
