Pride - ett hot mot folkhälsan? Hela debatten

Religiös moralism är skadlig för folkhälsan – inte Pride

Claphaminstitutets rapport “Det färgglada mörkret” har som mål att utmåla Pridefestivalen som omoralisk och väver in sin kritik i låtsad omsorg om folkhälsan och samhällets svaga. Förslagsvis kan institutet följa bibelns uppmaning och först ta bort bjälken ur eget öga innan den kritiserar andra, skriver Myra Åhbeck Öhrman. 

Replik. Det säger något om vår samtid när Pride blivit så folkligt att till och med kristna tankesmedjor vill vara med och ha åsikter om hur arrangemanget ska se ut. Claphaminstitutets studie “Det färgglada mörkret” har som mål att utmåla festivalen som omoralisk och väver in sin kritik i låtsad omsorg om folkhälsan och samhällets svaga.

Tittar man närmare på studien framgår det snabbt att metoden rapportförfattarna har använt är minst sagt tveksam. Den bygger på förekomsten av specifika sökord på Prides officiella webbplats - sökord som de själva valt ut och kategoriserat som antingen “ljusa” eller “mörka”. Dessa kopplas sedan till problematiska fenomen. Det är en subjektiv metod med främsta syfte att föra fram en hycklande religiös agenda.

En snabb sökning på Claphaminstitutets egen webbplats efter “tolerans” ger att begreppet nästan uteslutande används i en problematiserande kontext - eller, som de själva skulle ha sagt, MÖRK bemärkelse. Ska vi ta det här som ett kvitto på att institutet är intolerant? Metoden säger ja.

“Pedofili” ger bara ett resultat; en text som utmålar samhället med lösa familjekonstellationer, kriminalitet, missbruk och psykisk ohälsa som orsak till att barn utsätts för övergrepp. Inte ett ord om systematiska övergrepp mot barn och unga i kyrkans regi. Ska det tolkas som att kristna sammankomster står bakom övergrepp mot barn från sina egna? Nej, det är givetvis dumheter. Det här visar med all önskvärd tydlighet på felet med metoden.

Claphaminstitutet lägger också beslag på en artikel om faran med droganvändande i samband med sex. Artikeln kommer inifrån rörelsen de kritiserar. Att fenomenet lyfts, diskuteras och varnas för i interna debatter bör ses som ett bevis på att det är något de själva vill problematisera. Istället vänder man det emot dem i en anklagelse om att man okritiskt uppmuntrar beteendet och ignorerar riskerna.

Historiskt sett så har tydlig information, folkbildning och ett tillåtande och liberalt synsätt gjort mer för att stötta de svaga i samhället än moraliska fördömanden. Detta visas inte minst genom RFSU:s och RFSL:s framgångsrika arbete för upplysning och folkhälsa.

Abolitionism och överdrivet fokus på omoraliska sexuella vanor är samtidigt, ironiskt nog, en av anledningarna till att homosexuella i vissa konservativa kulturer hemfaller åt droganvändning.

Det missbruk som lyfts i studien börjar inte sällan som ett sätt att ta udden av den skam och ångest det innebär att vara annorlunda. Ett exempel är pastorn Ted Haggard, som anklagades för att ha brukat metamfetamin i anslutning till ett sexuellt möte med en manlig massör. Det finns flera exempel på amerikanska frikyrkopastorer som samtidigt som de fördömt homosexualitet har levt ut sina bögfantasier med droger. Tar ni som kristna ansvar för det? Eller ska vi kanske begrunda att människor och deras bevekelsegrunder är mer komplicerade än “ljus” och “mörker”?

Pride som arrangör kan inte förväntas ansvara för det problematiska som förekommer i anslutning till HBTQ mer än Claphaminstitutet kan pådyvlas ansvaret för de många som behandlats illa i religionens namn. I en tid som präglas av reaktionära strömningar från såväl konservativa nationalister som homofoba islamister ser jag det senare som ett mer reellt hot.

För att sätta det i biblisk kontext: “Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga”.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.