Medan det skulle betraktas som något fullständigt hårresande med särskilda skolor som inte släpper in barn med muslimska föräldrar, så accepterar och finansierar den svenska staten i praktiken det motsatta – särskilda skolor anpassade till barn med muslimska föräldrar. Effekten blir densamma i båda fallen: barn med muslimska föräldrar isoleras från andra barn och från resten av samhället. Ett aktuellt beslut från Skolinspektionen visar också att de riskerar få sämre utbildning i jämställdhet mellan könen.
På Al-Azharskolan i Vällingby, Stockholms Västerort, sker könsseparation vid idrottsundervisningen, något Skolinspektionen beslutat är i enlighet med regelverket. Skolan är en grundskola, en friskola med muslimsk profil, och uppdelningen gäller från förskoleklass upp till nian. Rektorn för skolan motiverar könssegregation med att många elever har muslimsk kulturbakgrund. En idrottslärare utvecklar: Vissa av våra flickor vill kunna ta av sig sjalen och ha shorts och t-shirt på lektionen. Det skulle vara svårt om det fanns jämnåriga pojkar eller en manlig lärare där.
Flickor, så små som 6 år gamla, uppges inte kunna visa sig barbenta och utan att täcka håret när människor av manligt kön är närvarande. Ingen kan rimligtvis tro att detta är en uppfattning som barnen kommit fram till själva. Antingen har deras föräldrar uppfostrat dem till denna syn eller så tvingar föräldrarna på barnen uppfattningen.
Frågan är varför en statligt finansierad skola ställer upp på detta – till och med bejakar och förstärker uppfattningen att flickor och pojkar redan från sex års ålder ska ha begränsat umgänge. Hur kan detta anses vara i linje med formuleringen i läroplanen: Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster?
Al-Azharskolan skriver på sin hemsida att de är en skola öppen för alla. Men samtidigt visar det här fallet att alla elever måste anpassa sig till de föräldrar som inte klarar av att deras flickebarn visar upp bar hud eller hår inför män. Det lär därför i praktiken vara få föräldrar som inte delar denna sexistiska syn på barn som vill att deras barn ska gå i Al-Azharskolan.
Konsekvensen blir att skolans religiöst motiverade regelverk gör att elever med annan kulturell bakgrund inte går i denna skola. Barnen som går där segregeras utifrån föräldrarnas religiösa trosuppfattning. Dels är segregering något ont i sig självt – hur ska barn från olika kulturella kontexter kunna lära sig tolerans för varandra om de aldrig möts? Dels kommer unga flickors och pojkars självbild avgöras av deras föräldrars kulturella bakgrund. Allt finansierat av samhället och med Skolinspektionens goda minne. Det här är fel på ett väldigt självklart sätt och bör upphöra snarast.
Religiösa friskolor skapar och fördjupar segregationen i samhället. Staten bör inte finansiera verksamhet som får sådana konsekvenser. Denna kritik handlar inte om muslimska friskolor, utan om alla friskolor med konfessionell inriktning. Denna kritik handlar inte om att vissa skolor missköter sig, utan är principiell.
Därför är det oerhört välkommet att nu flera politiker och ledarskribenter har uppmärksammat detta problem. Regeringen behöver nu ta initiativ till en utredning av religiösa friskolors framtid, något som tidigare gymnasieministern Aida Hadžialić tidigare i sommar indikerat.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
