Parrelaterat våld

Relationsvåld mot män är vanligare än du tror

Akillesförbundet anser att alla brottsoffer – oavsett könstillhörighet – ska få tillgång till samma stöd. Om detta anses kontroversiellt, avslöjar det nog betydligt mer om den allmänna debatten än om vår människosyn, skriver förbundets styrelseledamot Johan Mparmpagiannis. 

Olga Persson, generalsekreterare för Unizon, säger i radions Studio ett att vi ska kalla relationsvåld vid dess rätta namn: ”mäns våld mot kvinnor”. Därtill säger hon att vi måste sluta med de här omskrivningarna som ”våld i nära relationer", vilket hon menar låter ”nästan gulligt".

Jag ställer mig frågande till, om Olga Persson vet hur utsattheten för män och deras barn ser ut, i termer av relationsvåld? Om Olga Persson funderat över det mörkertal som finns beträffande män som misshandlas av sin kvinnliga partner? Ett mörkertal, till följd av samhällets förväntningar på hur en så kallad ”riktig man ska vara”.

Uttalanden av Perssons sort, bidrar till att ytterligare stigmatisera de relationsvåldsoffer som råkar vara män. Ännu i dag har dessa män en låg benägenhet att söka hjälp, på grund av könsstereotypa normer som gör gällande att män är starka och förövare medan kvinnor är svaga och offer. Och utöver dessa sociala barriärer är det faktiska stöd som ändå finns för dessa män, milt sagt resurssvagt.

Det är sorgligt för oss som arbetar med utsatta män att höra hur generalsekreteraren för Unizon, som representerar 130 kvinnojourer, ogenerat avfärdar halva befolkningen (och indirekt även deras barn) som icke-skyddsvärda. Det är sorgligt att se hur en människa på en så viktig samhällelig position, väljer att reproducera dessa förlegade könsnormer. Möjligen gör hon det i tron att utsatta kvinnor skulle ha något att vinna på det. Min övertygelse, emellertid, är att alla är förlorare på en sådan uppdelning, där grupp ställs mot grupp och brottsoffer mot brottsoffer.

Jag undrar vad syftet med ett så verklighetsfrånvänt uttalande kan vara? Handlar det om ideologisk övertygelse? Handlar det endast om ekonomi och en ovilja att "dela med sig av kakan?” Oavsett orsak bidrar dessa uttalanden till en ovälkommen schism mellan mansjourer och kvinnojourer. I den bästa av världar skulle vi samarbeta och arbeta utifrån ett könsneutralt tänk – för att hjälpa alla som drabbas av relationsvåld.

Det finns undersökningar som behandlat relationsvåld och flera visar på en jämn fördelning mellan könen. Men även om det skulle vara så att kvinnor är mer utsatta – rentav betydligt mer utsatta – förändrar inte det att män som utsätts också är i behov av stöd. Om japaner är mer utsatta än kineser ifråga om partnervåld, innebär det att stödet till kineser då helt ska utebli? Tanken vore befängd.

Akillesförbundet, som arbetar med våldsutsatta män i nära relationer, fick inte en krona av Socialstyrelsen. Ingen annan mansjour som arbetar med utsatta män fanns heller med på listan över de som fick stöd. I Socialstyrelsens fördelning av statsbidrag fanns inte ens formuleringen "våld i nära relationer" med. I stället tilldelades drygt 37.5 miljoner kronor till "våld mot kvinnor."

Om den manliga befolkningen inte inbegrips i Socialstyrelsens och tillhörande lobbygruppers syn på jämställdhet, tycker jag att detta ärligt bör klargöras i deras kommunikation. Detta är förövrigt ett fenomen som sträcker sig utanför Socialstyrelsens territorium: En och annan minister borde i kölvattnet av denna diskussion onekligen förtydliga vad den egentligen menar med dylika begrepp. Fäder, söner och bröder tycks åtminstone systematiskt falla under radarn för denna mycket selektiva jämställdhet.

Vi på Akillesförbundet anser att brottsoffer ska få tillgång till samma stöd oavsett könstillhörighet och oavsett könet på förövaren. Om detta anses kontroversiellt, avslöjar det nog betydligt mer om den allmänna debatten, än om vår människosyn.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.