Folkhögskolor

Regioner och landsting sviker folkhögskolorna

Sveriges regioner och landsting smiter från sitt ansvar för stöd till folkhögskolorna. Dessutom missgynnas de folkhögskolor som ägs av folkrörelser. Det är på gränsen till oanständigt, anser Stefan Attefall och Gerhard Holmgren från Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation.

Regering och riksdag har beslutat om 5 000 nya permanenta platser på folkhögskolan. Det är ett starkt erkännande av folkhögskolan som utbildningsform – både från staten och från våra tusentals deltagare. Men vad gör då Sveriges landsting och regioner? De smiter från sitt ansvar och missgynnar rörelsedrivna folkhögskolor. 

För att de 5 000 nya platserna ska bli verklighet krävs medfinansiering av regioner och landsting. Finansieringen av folkhögskolorna är ett ansvar som ska delas av staten samt landsting och regioner, enligt ett riksdagsbeslut från 2006.

Läs också

Nu smiter allt fler landsting och regioner från sin del av ansvaret. Det otillräckliga regionala stödet minskar folkhögskolornas möjligheter att ta emot fler deltagare, många utan gymnasiekompetens. Vi står beredda att fortsätta minska utbildningsklyftan i samhället. Vill regioner och landsting något annat?

Drygt var fjärde folkhögskola ägs av landsting eller regioner, övriga ägs av folkrörelser och föreningar i civila samhället. Statens bidrag fördelas lika oavsett ägandeform. Rimligt och rättvist, inte minst från deltagarnas perspektiv, som ju förväntar sig hög kvalitet på utbildningen, oavsett vem som driver den folkhögskola de har valt att gå på.

Men nu ser vi hur landsting och regioner konsekvent missgynnar de rörelseägda skolorna. Folkbildningsrådets ekonomiuppföljning från 2016 visar att en region- och landstingsfolkhögskolor fick i genomsnitt 4,7 gånger så stort anslag som en rörelseägd folkhögskola. Skillnaden har ökat markant sedan början av 2000-talet.

Region Uppsala sticker ut när de i budget för 2018 ger sin egen folkhögskola Wik 18,2 miljoner kronor samtidigt som länets andra folkhögskola, den rörelseägda Biskops Arnö, får nöja sig med 1,2 miljoner. Varför ska skattemedel fördelas olika till en och samma utbildningsform, med samma krav och kvalitetsnormer fastställda av staten? Det är oacceptabelt. 

Till skillnad från de offentligägda skolorna har inte rörelsefolkhögskolor rätt att dra av ingående moms. Denna ekonomiska obalans kan lätt åtgärdas genom att rörelsefolkhögskolorna erhåller momskompensation på anslagen från regioner och landsting. Så sker inte utom i några få enstaka fall.

En enkätundersökning som RIO genomförde 2014 visade att 13 regioner och landsting ändå begär ersättning från staten för momskompensation till rörelsefolkhögskolorna. Om detta ännu fortgår utan att momskompensation förs vidare till skolorna är det oanständigt. 

Regionernas och landstingens folkhögskolepolitik pekar i många fall åt helt fel håll. Några går dock i rätt riktning. I år betalar Västra Götalandsregionen ut regionalt stöd för nya platser på folkhögskolor, till följd av statens beslut. De momskompenserar även de rörelseägda folkhögskolorna.

Det regionala stödet är avgörande för att upprätthålla folkhögskolans unika form och kvalitet. Under lång tid har framsynta regionpolitiker insett vikten av en fri och obunden utbildningsform som varje dag arbetar för demokrati, integration och allas rätt till en god utbildning. Oavsett ägandeform är region/landstingsfolkhögskolorna och rörelsefolkhögskolorna två grenar på samma träd.

Nu är det dags att leva upp till riksdagsbeslutet om medfinansiering av folkhögskolorna – på lika villkor för alla skolor. Vi uppmanar därför regioner och landsting att möta upp statens satsning med 5 000 nya utbildningsplatser, likabehandla offentligägda och rörelseägda folkhögskolor vad gäller anslagen och ge momskompensation till de rörelseägda folkhögskolorna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.