Debatt
Regioner
29 september 2016 kl 13:37

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Regionalt självstyre slår mot dyslexipatienter

I Värmland kan patienter få vänta i 20 månader på en läs- och skrivutredning hos logopedenheten, samtidigt som det finns gott om logopeder inom ramen för det fria vårdvalet i Stockholm. Det regionala självstyret sätter emellertid – trots den nya patientlagen - käppar i hjulet för samarbete.

Det här är en opinionstext

Helena Forne-Wästlund
doktorand och vårdföretagare inom Vårdval logopedi Stockholm

I ett inslag i P4 Radio Värmland tidigare i år rapporterades om det katastrofala läget inom landstinget i Värmland med mycket långa väntetider till logopedenheten i Karlstad. Samtidigt finns det gott om logopeder inom det fria vårdvalet logopedi enligt LOV (Lagen om valfrihetssystem från) i Stockholm, med åtgärdsbaserad ersättning.

Logopederna i Stockholm skulle kunna hjälpa till att korta vårdköerna i Värmland och andra landsting med långa vårdköer till en godtagbar väntetid inom vårdgarantins 90 dagar. Då skulle till exempel elever med misstänkt dyslexi kunna få sin utredning gjord inom rimlig tid. 

Problemet är att vi i dag har regionalt självstyre av hälso- och sjukvården, i stället för statlig styrning med en sammanhållen hälso- och sjukvårdsförsäkring och olika utförare av vård. 

Stockholms läns landsting har, som sagt,  en välfungerande modell för tillgänglig logoped-och psykologvård med Vårdval Stockholm. Ett annat gott exempel är Halland, där anställda och vårdföretagare samarbetar sida vid sida utan att ifrågasätta varandras existens.

Orsakerna till en negativ hållning i Värmland till vårdval tycks vara det faktum att logopedverksamheten fortfarande är anslagsfinansierad. Enligt en utmärkt forskningsrapport skriven av Peter Lindgren ”Ersättning i sjukvården – Modeller, effekter och rekommendationer” förklaras de negativa konsekvenserna anslagsfinansieringen för med sig, som till exempel brister i tillgänglighet då verksamheten har behov av att uppvisa långa vårdköer för att få bibehållen budget. 

Att ha så stora regionala skillnader i tillgång till språkvård är emellertid oacceptabelt. Trots att LOV funnits sedan 2015 får människor fortfarande inte remiss till utomlänsvård för att korta väntetiderna. Att patientlagsreformen inte har fått praktiskt genomslag i stora delar av landet beror förmodligen på okunskap och rena fördomar hos lokala politiker oavsett partifärg mot vårdföretagare, ofta småföretagande och högutbildade kvinnor.  Monopolet kvarstår och väntetiderna är långa för barn och ungdomar som haft otur att växa upp långt från Stockholm. Samtidigt är logopeders möjligheter att etablera sig som vårdföretagare på mindre orter och i glesbygd mycket begränsade.

Lösningen för landstingen och staten för att ge oss invånare likvärdig vård enligt lagen är ett generellt LOV-avtal för primärvården för alla yrkesgrupper som gör att logopeder organisatoriskt förs över till primärvården med mottagning ute på vårdcentralerna, med närhet till både barnhälsovården, äldrevården och elevhälsan. Då skulle vi få en nationell primärvårdlogopedi med god tillgänglighet för hela Sverige. 

 

 

Fakta
Lag om valfrihetssystem, LO

 

Reglerar vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd, vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten.

 

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 29 september 2016 kl 13:37
Uppdaterad: 7 november 2018 kl 13:36

Skribent

Helena Forne-Wästlund
doktorand och vårdföretagare inom Vårdval logopedi Stockholm