Infrastruktur

Regeringsråd: Domstolen dömde fel i Slussen-målet

Domen om Nya Slussen i Stockholm har stora brister. Har Mark- och miljööverdomstolen dålig kunskap om plan- och bygglagen och om hur riksintressen hanteras? Eller hade den i förväg bestämt sig för utgången i målet? Det frågar i dag Åke Bouvin, tidigare regeringsråd i Regeringsrätten och Gösta Blücher, tidigare generaldirektör för Boverket och PBL-utredare.

Mark- och miljööverdomstolen visar kunskapsluckor om plan- och bygglagen (PBL) i sin dom om nya Slussen – den lag för vilken domstolen är högsta instans och vars domar därför blir prejudicerande.

Domstolen skriver: ”Kravet på redovisning av riksintressena i översiktsplanen infördes den 1 januari 1996.” Detta är helt fel och vittnar om en uppseendeväckande okunskap. Okunskap som inte ska få förekomma i landets högsta domstol i planfrågor. Kravet infördes redan genom 1987 års plan- och bygglag och var en grundbult i det nya plansystemet.

De nya obligatoriska översiktsplanerna har två syften enligt regeringen, ”dels att kommunen gentemot staten skall klargöra hur områden av riksintresse bör användas, dels att kommunen i demokratiska former skall kunna ge riktlinjer för en lämplig bebyggelseutveckling.”

Genom 1987 års PBL togs den statliga fastställelsen av detaljplaner bort. Planerna blev gällande direkt efter kommunens antagande om ingen överklagade. Samtidigt med 1987 års PBL blev riksintressena lag. De var därmed undantagna från kommunens självbestämmande.

När kommunerna fick anta planer utan statlig prövning, ansåg regeringen att det var viktigt att försäkra sig om att de områden som utgör riksintressen respekteras i kommunala detaljplaner. Lösningen blev dagens obligatoriska kommunala översiktsplaner med skyldighet att redovisa hanteringen av riksintressena.

Om länsstyrelsen har invändningar mot redovisningen av riksintressen kan detaljplaner i riksintresseområdet kallas in och bli underkända. Det är inte säkert att översiktsplanerna blivit obligatoriska utan denna koppling till riksintressen. Det är mot den bakgrunden lättare att förstå varför lagen också kräver att det i detaljplaner ska anges om planen avviker från översiktsplanen. Kommunerna ska inte kunna planlägga i strid med riksintressen bakom länsstyrelsens och allmänhetens rygg.

Denna regel följde inte Stockholm i detaljplanen för nya Slussen. Planen stred mot den gällande översiktsplanen från 1999 när det gällde riksintresset.

Därtill har länsstyrelserna ofta svårt med integriteten när starka kommunpolitiker hårt driver planfrågor. Det gäller inte minst Stockholms länsstyrelse gentemot Stockholms stad. Vi tror man måste känna till denna bakgrund för att kunna döma rätt i ärenden som berör samspelet mellan översiktsplanerna och riksintressena. 

Domen om Slussenplanen behandlar också på vilka grunder domstolen ska bedöma ett överklagat länsstyrelsebeslut. När den klagande hänvisar till riksintressen blir överprövningen begränsad, skriver mark- och miljööverdomstolen i Slussen-domen. Då kan bara prövas ”om underlaget för länsstyrelsens prövning varit godtagbart och om det som därefter har tillförts målet utgör skäl att frångå länsstyrelsens bedömning.”

Domstolen grundar sin bedömning på ett ärende som avgjordes i Regeringsrätten 1994, men det domstolen bortser ifrån är att Mark- och miljööverdomstolen har ett annorlunda mandat i planärenden än vad Regeringsrätten hade.

Möjligheten att ansöka om rättsprövning av regeringsbeslut hos Regeringsrätten tillkom 1989. Det var en nödlösning efter att Sverige blivit fällt i Europadomstolen i ett planärende för brott mot Europakonventionens regler om skydd för äganderätten. Enskilda måste ha rätt att få sina intressen prövade av en domstol som står fri från förvaltningsmyndigheter och politiska organ. Lösningen blev möjligheten att få rättsprövning av regeringsbeslut i Regeringsrätten.

Rättsprövningen avser bara att fastställa att det inte finns några lagliga hinder för regeringen att besluta som den gjort. Mark- och miljööverdomstolen begränsar sina möjligheter att besluta på samma sätt.

Underinstansen Mark- och miljödomstolen i Nacka tar avstånd från detta synsätt. I en aktuell dom om riksintressen i Uppsala konstaterar denna domstol att Mark- och miljööverdomstolens synsätt skulle innebära att kommunernas och länsstyrelsernas beslut inte får någon egentlig domstolskontroll.

Mark- och miljödomstolen i Nacka, som således fronderar mot sin överinstans, har konstaterat att kontrollen av allmänna intressen, dit riksintressena hör, inte kan ”vara undandragen domstolarnas bedömning av endast det skälet att det allmänna intresset åberopas av en enskild klagande.” 

Det innebär konkret i Slussenärendet att Mark- och miljööverdomstolen hade skyldighet att självständigt bedöma om detaljplanen för nya Slussen skadade riksintresset på ett sätt som stod i strid med Miljöbalken.

Vi kan inte komma till annan slutsats än att Mark- och miljööverdomstolen i Slussendomen minskat sina beslutsmöjligheter utan stöd i lag.

Ska man av domen rörande Slussen dra slutsatsen att landets högsta domstol i planfrågor inte har tillräckliga kunskaper om gällande rätt. Man kan annars få intrycket att domstolen bestämt sig för utgången på förhand och därefter försökt få till domskälen?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.