Ny politisk karta? Hela debatten

Regeringskris ingen skräck för de rödgröna

Det är viktigt att förstå att Anna Kinberg Batras utspel inte är riktat i första hand mot regeringen. Det handlar om makten i Alliansen, där Annie Lööf för närvarande har ledartröjan, skriver Magnus Ljungkvist.

Annie Lööf, som idag har ledartröjan i den sargade Alliansen, förkastade omedelbart Anna Kinberg Batras idé om en gemensam budget före valet 2018. Därmed har Anna Kinberg Batras flippfloppande i regeringsfrågan gjort Alliansen till ett i praktiken havererat projekt utan trovärdighet. I det fallet är det också rimligen så att Anna Kinberg Batras framtid som partiledare inte ser ljus ut.

Skälet till att moderatledaren idag meddelat att hon är beredd till ett passivt samarbete med Sverigedemokraterna bara en vecka efter att hon meddelat motsatsen i partiledardebatten torde vara uppenbart för var och en som följer svensk inrikespolitik. Det handlar om att hon behöver ta till desperata åtgärder för att inte själv bli avsatt innan valet. 

De moderata opinionssiffrorna är en besvikelse för ett parti som under åtta år vant sig vid att vara regeringspartiet framför alla andra och centrum i svensk politik. Kinberg Batra har uppenbarligen misslyckats att utnyttja situationen med den svagaste minoritetsregeringen i modern historia, möjligen undantaget regeringen Ullsten. Istället har hon och Moderaterna blivit bortmanövrerade från den självklara ledarställningen i Alliansen. Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen har utnyttjat sitt momentum väl. Så väl att partimedlemmarna i Moderaterna börjat knorra.

Men problemet för de traditionella mittenpartierna är att ett etablerande av ett blåbrunt block innebär att det faktiskt går att ifrågasätta vem som egentligen leder ett sådant block. Idag gör Sverigedemokraterna anspråk på att vara det största partiet i en sådan blockbildning, och därmed skulle de återstående socialliberala ambitionerna hos Björklunds och Lööfs parti bordläggas för många år framöver.

Moderatledarens utspel betyder att borgerligheten måste bestämma sig för om den omhuldade liberalismen tål ett samarbete med ett främlingsfientligt och populistiskt parti. Svaret är inte givet.

En framtvingad regeringskris under våren vore emellertid knappast den största skräcken för de rödgröna partierna. Miljöpartiet är i stort behov av att omgruppera sig efter förra årets skandaler. Socialdemokraterna som sätter oerhört högt värde på regeringsmakten skulle se det som en förlust, men samtidigt en förlust som ger strategiska möjligheter att krossa den Allians som berövade dem regeringsmakten för elva år sedan.

Ett passivt samarbete leder knappast till några opinionsmässiga nettovinster för det blåbruna blocket. De har redan idag majoritet i riksdagen, men många borgerliga väljare på vänsterkanten kommer förstås inte acceptera ett institutionaliserat eller passivt samarbete med Sverigedemokraterna. Risken är alltså hög för en väljarflykt vänsterut.

Så därför är det viktigt att förstå Anna Kinberg Batras utspel för var det är. Det är ett utspel som inte riktas mot regeringen i första hand utan som handlar om makten över Alliansen. Det är desperat och högt spelat. Men det kan fungera.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.