Regeringens oklara besked grumlar flyktingpolitiken

Fler än 60 miljoner människor är på flykt i världen. Totalt tog EU emot 1,3 miljoner asylsökande förra året. Drygt 800 000 av dem kom via Turkiet.  

Den stora ökningen i antalet asylsökande som kommit till EU har inneburit stora påfrestningar, inte bara på medlemsländernas mottagningssystem utan även på de politiska relationerna mellan medlemsländerna.  Statsminister Stefan Löfven förklarade i december att flyktingkrisen är över, men situationen är fortfarande både allvarlig och osäker. Människor dör på Medelhavet och många försöker fortfarande på olika sätt ta sig till Europa. 

Migrationsverket räknar med 60 000 asylsökande till Sverige i år, men betonar samtidigt hur svårt det är att göra tillförlitliga prognoser. Efterlevandet av det nuvarande EU-gemensamma asylsystemet har över tid varit mycket bristfälligt. Den tillfälliga omfördelning av asylsökande som EU beslutade om i fjol, och som omfattar 160 000 asylsökande, har hittills resulterat i att enbart omkring 1 500 asylsökande har fördelats.

Sent omsider har EU tagit initiativ till ett nytt asylsystem. Det är välkommet mot bakgrund av att alla medlemsstater måste vara beredda att dela på ansvaret. Samtidigt har det svåra i EU:s gemensamma migrationspolitik inte varit att fatta beslut. Problemet har snarare varit att få besluten att följas.  

Den stora utmaning som Europa står inför sätter medlemsstaternas förmågor på prov. Det är en tid för svåra beslut som kommer att prägla Europa under många år framöver. Vi är övertygade om att Sveriges röst behövs i de diskussionerna, men det förutsätter att den svenska regeringen står upp för en genomtänkt och samlad linje. Det gäller även i sina möten med riksdagen, som ytterst avgör vilket mandat den svenska regeringen har med sig till förhandlingarna i Bryssel. 

Trots det har vårens diskussioner i riksdagen präglats av att regeringen haft svårt att redogöra för vilken linje man vill driva på EU-nivå. Det har till exempel gällt frågan om det gemensamma asylsystem som framöver är tänkt att ersätta den nuvarande Dublinförordningen. EU-kommissionen tog under våren fram två förslag där den svenska regeringen, först i ett senare skede och efter påtryckningar från Alliansen, kunde presentera en ståndpunkt om vilket förslag man förespråkade. 

Stundtals har vi upplevt att regeringen inte ens haft information om vilka frågor som ska behandlas, till exempel rörande utformningen av EU:s presenterade avtal med Turkiet. Vi kan också konstatera att regeringen, trots flera möjligheter, inte har lyckats reda ut många av de frågetecken som finns kring hur avtalet är tänkt att fungera.

I tider av stora prövningar är det särskilt viktigt med ordning och reda i migrationspolitiken. När regeringen kommer till riksdagen för att be om ett politiskt mandat, förväntar vi oss att regeringens företrädare kan svara på frågor. På samma sätt förväntar vi oss att regeringen vet vad man vill uppnå när man företräder Sverige i diskussioner utomlands. 

Flera viktiga migrationspolitiska frågor väntar på att avhandlas innan sommaren, såväl i EU som i Sverige. Migrationsminister Morgan Johansson har inte varit i riksdagens socialförsäkringsutskott på ett och ett halvt år. Vi kräver nu att han kommer till utskottet för att reda ut frågetecknen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.