Regeringen vilseleder om assistansfusket

Hur ska kommunerna klara ökade utgifter på drygt en miljard kronor när staten inte tar sitt ansvar för den personliga assistansen?

Vi förväntar oss att på dagens hearing få svar på en rad frågor om hur assistanskrisen ska lösas och vilket ansvar regeringen har för att barn med svåra funktionsnedsättningar lämnas utan den hjälp som de rimligen borde få.

Sedan statsminister Stefan Löven läste upp sin första regeringsförklaring den 15 september 2015 har det pågått vad som kan liknas vid en kampanj som går ut på att intala allmänheten att fusket med den statliga assistansersättningen är så omfattande att kraftfulla åtgärder måste sättas in. Det har lett till att över tusen assistansberättigade fått sin assistans helt eller delvis indragen. Barn med omfattande funktionsnedsättningar tvingas leva sin första tid på sjukhusens intensivvårdsavdelningar, för att de nekas assistans. Människor får lämna sina hem för att tvingas in på institutioner. 

Regeringen har målat upp en bild där kostnaderna för den statliga assistansen skenar och kriminella suger ut pengar från reformen. Men bilden är falsk visar färsk statistik. Kostnaderna för personlig assistansen följer kostnadsprisutvecklingen i samhället. Under 2017 lämnades 87 polisanmälningar in på grund av fusk och antalet fällande domar uppgick till fem. Allt enligt Försäkringskassans senaste statistik. Vidare visar den att nio av tio nyansökningar avslås.

De som nekas assistans eller får den kraftigt beskuren får sämre kommunala insatser. Socialstyrelsen presenterade precis före årsskiftet följande statistik över vad som händer de som mister sin assistans: 16 procent får inga insatser alls. 22 procent ges avlösarservice och 15 procent får hemtjänst. 12 procent beviljas korttidsvistelse och sju procent hamnar på särskilda boenden. Ingen av insatserna går att jämföra med personlig assistans.
 
Regeringen och Åsa Regnér har envist hävdat att de inte fattat några beslut som innebär försämringar av assistansen. Allt beror på en förändrad rättspraxis, har det upprepats. Men att inte fatta beslut, är också att aktivt beslut.

Situationen blev också ohållbar. Regeringen presenterade i november ett åtgärdspaket som skulle undanröja de värsta följderna av regeringens egen politik. De inhumana tvåårsomprövningarna och konsekvenserna av en dom från Högsta Förvaltningsdomstolen tas tillfälligt bort. 

Åtgärdspaketet får marginell betydelse. Det betyder inte något för de mellan 2000 till 3000 som till följd av ändrad rättspraxis blivit av med sin assistans.

Ansvarig minister, Åsa Regnér och finansminister Magdalena Andersson har sedan de tillträdde konsekvent hävdat att assistansfusket uppgår till så mycket som tio procent av den statliga assistansbudgeten på cirka 30 miljarder kronor årligen. Antagandet bygger på bygger på beräkningar och hypoteser som underkänts av såväl forskare som experter vid regeringens expertmyndighet, Brottförebyggande rådet och Riksrevisionen som varnat för att dra för långtgående slutsatser av de beräkningar regeringen använder som underlag för att hävda det omfattande assistansfusket.

Regeringen och dess myndigheter måste vid dagens hearing svara på varför de fortsätter att hänvisa till beräkningar som underkänts av den samlade expertisen? Och som är direkt missvisande.

Regeringen har i kampanjen mot assistansen sagt de har en skyldighet att se till att skattepengarna används kostnadseffektivt och samhällsekonomiskt försvarbart. De givna frågorna är om det samhällsekonomiskt försvarbart att tvinga barn kvar på intensivvårdsavdelningar i stället för assistans beviljas? Är det försvarbart att tvinga människor att lämna sina hem för att bo på institutioner? Blir det billigare för samhället?

När vi Liberaler i den borgerliga regeringen 1994 genomförde den omfattande frihetsreform assistansen är, betonades rättighetsperspektivet starkt.

Nu talar regeringen så gott som uteslutande om fusk och felanvändning. 

Regeringen måste svara på hur konsekvenserna av assistanskrisen gröper ur reformens rättighetsperspektiv? Och vad det får för följder för de människor som berörs?

Regeringen är skyldiga oss svar på många frågor om assistanskrisen.

Rättelse: I en första version av denna text angavs att åtta polisanmälningar mot fusk lämnades in under 2017. Denna siffra är felaktig. Under 2017 lämnades 87 polisanmälningar in på grund av fusk.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.