Regeringen måste också agera för bättre hälsa

REPLIK Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll framhåller i ett debattinlägg att det tillbakadragna förslaget om hälsoväxling var en framgång, och hon verkar nu se tämligen ljust på framtiden. Dessvärre saknar budgeten för kommande år förslag som följer upp åtgärderna i partsöverenskommelserna från augusti.

Den överenskommelse, som undanröjde regeringens hot om att arbetsgivarna skulle medfinansiera sjukförsäkringskostnaderna innehöll viktiga åtaganden för att driva på det förebyggande och systematiska arbetsmiljöarbetet. 

I överenskommelsen finns bland annat löften om att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver ska finnas att tillgå och att företagshälsovården särskillt ska arbeta för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. Dessa löften och andra utfästelser I partsöverenskommelserna innebär viktiga ställningstaganden för och erkännanden av företagshälsovårdens viktiga roll.

Överenskommelsen innehåller emellertid även parternas förväntningar på vad regeringen ska vidta för åtgärder. Parterna vill bland annat se att regeringen tar ansvar för företagshälsovårdens kompetensförsörjning, att forskningen och kunskapsutvecklingen om företagshälsovård förstärks samt att samordningen inom regeringskansliet och mellan myndigheter i frågor rörande företagshälsovård förbättras.

Dessvärre syns inga spår i budgetpropositionen av att regeringen skulle ha tagit till sig vad parterna anför i överenskommelsen. Tvärtom så står regeringens politik stilla och stampar på samma fläck som tidigare. Inte några förbättrade förutsättningar för företagshälsovården att verka, stödet till arbetsplatsnära insatser hålls på en oförändrat låg nivå, likaså den otillräckliga satsningen på kompetensförsörjning och stödet för köp av medicinsk service.

Det enda positiva ur ett arbetsmiljöperspektiv är en viss ökning av resurserna till arbetsmiljöinspektioner, som kanske gör att man kan öka antalet arbetsmiljöinspektioner till den nivå det låg på för några år sedan. Samtidigt är ju inte inspektionerna i sig det viktiga utan att arbetsgivarna faktiskt ges goda förutsättningar för att arbeta med systematiskt och förebyggande arbetsmiljöarbete. Många arbetsgivare ser värdet av detta, att det är lönsamt med friska och hälsosamma medarbetare, men tyvärr inte alla.

Sverige förband sig 1986, i fullständig politisk enighet och som första land, genom att ratifiera ILO-konvention 161 att garantera alla arbetstagare tillgång till en väl utformad och anpassad företagshälsovård. Då, för 30 år sedan, så hade 80 till 90 procent av alla arbetstagare tillgång till någon form av företagshälsovård. Idag har den andelen sjunkit till cirka 65 procent och hur välanpassad och kvalitetssäkrad den är kan diskuteras. Förmodligen har endast hälften av de som har tillgång till företagshälsovård med en sådan nivå på det systematiska arbetsmiljöarbetet att det kan sägas nå upp till ILO-konventionens krav.

Det är nu dags för regeringen att tillsammans med parterna gå från ord till handling och visa att man verkligen vill satsa på det förebyggande och strategiska arbetsmiljöarbetet. Det borde ligga i inte minst regeringens intresse att genom hälsobefrämjande insatser på arbetsplatserna vända den nuvarande oroväckande ökningen av sjukskrivningstalen.

Upp till bevis, om ni verkligen menar vad ni säger och lovar!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.