Debatt
Trygghet
24 oktober 2019 kl 04:55

Regeringen kan inte önsketänka bort gängen

Regeringen vill bli tuffare mot de kriminella gängen - men 34-punktsprogrammet missar målet. Den polisiära närvaron i särskilt utsatta områden måste bli bättre. Stiftelsen Tryggare Sverige föreslår därför att fyra biträdande rikspolischefer inrättas för att stärka upp arbetet mot den organiserade brottsligheten, skriver generalsekreterare Magnus Lindgren. 

Det här är en opinionstext

Mot bakgrund av brottsligheten och otryggheten i Sverige publicerade regeringen nyligen ett åtgärdsprogram med 34 punkter. Programmet innehåller bland annat förslag på skärpta straff för gängbrottslighet, nya påföljder för ungdomar och utökade möjligheter till hemliga tvångsmedel.

Tyvärr har programmet mer karaktären av inriktningsbeslut och politiskt önsketänkande. Dessutom riskerar grundläggande rättssäkerhetsfrågor att sättas ur spel. Fler av förslagen kommer heller inte att förbättra den akuta situationen eftersom de inte har någon effekt på kort sikt; det tar tid att få lagstiftningen på plats och ännu längre tid att därefter i praktiken få landets domare att börja tillämpa straffskärpningarna. Åtgärdsprogrammet missar därför målet.

Det står helt klart att det inte finns någon ”quick fix” för att komma till rätta med situationen. Däremot finns det en ”quick start” för att vända den negativa utvecklingen. Det handlar om att omedelbart säkerställa att det finns en operativ polis- och åklagarorganisation på plats i de särskilt utsatta områdena för att, med hjälp av både relationsbyggande och gränssättande arbete, kunna ta tillbaka dessa områden från de kriminella.

Några av de åtgärder som måste genomföras omedelbart handlar om följande:

  • Stärk den polisiära närvaron i de särskilt utsatta områdena. En grundförutsättning för att komma åt den gängkriminaliteten är att bemanna de 22 områden som Polisen klassificerat som särskilt utsatta med ytterligare minst 3 000 poliser. För att frigöra dessa poliser måste resten av polisverk­samheten effektiviseras på ett sätt som aldrig tidigare behövts.
  • Inrätta lokala myndighetsgemensamma aktionsgrupper i de särskilt utsatta områdena. Polisen kan inte ensamma komma åt gängkriminaliteten därför bör myndighetsgemensamma aktionsgrupper tillsättas med personal från Skatteverket, Försäkringskassan med flera myndigheter ute i de särskilt utsatta områdena. Myndigheterna ska med sina respektive kompetenser dygnet runt hjälpa polisen att inledningsvis bekämpa brott och därefter huvudsakligen hjälpa kommunerna att förebygga brott.
  • Underställ de lokala myndighetsgemensamma aktionsgrupperna polisen. Varje aktionsgrupp ska ledas av en lokal polismästare med två ställföreträdare (en åklagare och en kommunal chefstjänste­man). Dessa ska leda och samordna verksamheten men utan att kunna ta befäl över de andra samverkande myndig­heterna. Ställföreträdaren med kommunal bakgrund ska ansvara för att samtliga kommunala resurser som kan användas i kampen mot brottsligheten om möjligt kraft­samlas för att understödja det arbete som bedrivs av aktions­gruppen.
  • Säkerställ att polisen arbetar både gränssättande och relationsbyggande. Polisens strategier i kampen mot gängkriminaliteten ska vägledas av den senaste polisforskningen som bland annat betonar betydelsen av arbetet med att bygga tillit och legitimitet. Ett viktigt begrepp i detta sammanhang är processuell rättvisa (Procedural Justice) som handlar om att polisen alltid måste vara rättvis, delaktig, transparent, opartisk och ha en öppenhet i processen. Samtidigt får det gränssättande arbete aldrig åsidosättas.
  • Tillsätt fyra biträdande rikspolischefer. För att snabbt få verkan i målet och kunna hålla polisen ansvarig bör regeringen omedelbart inrätta fyra tidsbegränsade tjänster på två år som biträdande rikspolischef med huvudsakligt ansvar att hjälpa rikspolischefen att slutföra polisreformen. Dessa fyra rådgivare ska ha ansvar för varsin tjänstegren inom polisverksamheten; a) polisen i kommunerna, b) bekämpningen av den organiserade brottsligheten, c) brottsutredningsverksamheten respektive d) den allmänna övervakningen/ingripandeverksamheten.
  • Avsätt 2 miljarder per år för öka säkerheten och tryggheten i de särskilt utsatta områdena. Varje aktionsgrupp ska tilldelas ekonomiska medel så att det täcker all verksamhet som behöver bedrivas. Vår bedömning är att varje aktionsgrupp årligen behöver ekonomiska medel av en omfattning mellan 50-100 miljoner, som ett förslagsanslag. Detta ska jämföras med Regeringens satsning på elcyklar, vilket enligt beräkningar uppgår till sammanlagt 1 miljard kronor.
  • Inför en genomförandekommitté för att leda rekryteringen av de nya polismedarbetarna. Säkerställ att Justitiedepartementet eller en särskild myndighet eller kommitté får uppgift att mycket noggrant följa eller till och med leda rekryteringen av de utlovade 10 000 nya medarbetarna. Detta för att vi verkligen ska få ut effekt av denna enorma satsning (sammanlagt 400-500 miljarder över 40 år).

Avslutningsvis, om regeringen menar allvar med den senaste tidens skarpa uttalanden om kampen mot brottsligheten, så kommer varken pengar, förändrade organisations- och samarbetsformer bli något problem.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.