Vinster i välfärden är en av de tydligaste skiljelinjerna mellan de politiska blocken. Sittande (övergångs)regering lade i våras fram ett lagförslag som kraftigt skulle begränsa möjligheten för privata aktörer som erbjuder så kallade välfärdstjänster, inom en rad olika verksamheter, att göra vinstuttag.
Syftet med lagförslaget var att säkerställa att offentliga medel används för det dem är till för, nämligen att erbjuda välfärdstjänster till de medborgare som via skattsedeln betalar för dem, och inte för att sko enskilda näringsidkare. Syftet med lagförslaget är det nog få som inte ställer sig bakom. Dock så är underlaget för lagförslaget bristfälligt.
Ett återkommande åtgärdsförslag, från såväl opposition som remissinstanser, för att förhindra de risker som vinstintressen kan komma att ge upphov till, så som sänkt kvalitet och tillgänglighet, är att staten ska bli bättre på att ställa tydliga och mätbara krav på de verksamheter som tar emot offentliga medel.
I regeringens lagrådsremiss ses dock inte en sådan åtgärd som tillfredsställande på grund av svårigheterna att objektivt mäta och följa upp kvalitet i de verksamheter som privata aktörer bedriver inom välfärden. Resonemanget i sig är fullt rimligt, eftersom att objektivt mäta kvalitet i komplexa tjänsteutbud är notoriskt svårt.
Något som dock orsakar huvudbry är att regeringen behandlar ett annat framgångsrikt sätt att mäta kvalitet styvmoderligt: kunders upplevda kvalitet av den produkt eller tjänst som erbjuds. Ingenstans i lagrådsremissen nämns ovannämnda aspekt som en viktig komponent i att utvärdera och följa upp kvalitet hos de välfärdstjänster som privata aktörer erbjuder.
Orsaken till det är okänd. Flera aktörer, till exempel Socialstyrelsen, SKL och Svenskt Näringsliv, har undersökt upplevd kvalitet och funnit att privata utförare ofta håller högre eller åtminstone lika hög kvalitet som offentliga utförare. Det är ett resultat som inte direkt stödjer den tes som regeringen driver.
Det är alarmerande, och inte särskilt tidsenligt, att regeringen implicit omyndigförklarar de medborgare som tar del av välfärdstjänster genom att inte ta deras åsikter på allvar. Det är naturligtvis viktigt att mäta och följa upp kvalitet på andra sätt än brukarens subjektiva bedömning, men att regeringen inte ser medborgarnas åsikter som centrala är särskilt bekymmersamt i ett lagförslag vars explicita syfte är gynna just medborgarnas intressen.
Det är dags att politiker tar lärdom av företagsekonomiska insikter och tar brukarens upplevelser på allvar genom att deras åsikter får större vikt när man avser mäta kvalitet i välfärden.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
