A-kassan saknar över två miljarder kronor. I sin senaste prognos larmade Arbetsförmedlingen om att pengarna riskerar att ta slut redan under oktober. Häromdagen meddelade regeringen att man därför kommer höja anslagskrediten för a-kassan, vilket innebär att Arbetsförmedlingen får spendera nästa års anslag redan nu. Felräkningen är symptomatisk för Löfvenregeringens övertro på sin egen politik. Underskottet beror framför allt på glädjekalkyler för såväl den svenska ekonomin som arbetslösheten. På grund av detta gav regeringen Arbetsförmedlingen nästan 1,5 miljarder kronor mindre i budgeten 2018 än myndigheten begärde för arbetslöshetsförsäkringen.
På en presskonferens nyligen upprepade finansminister Magdalena Andersson (S) sitt mantra om Sveriges goda tillväxt, att arbetslösheten sjunker och att de offentliga finanserna stärks. I verkligheten är Sverige ett av de länder i EU som har lägst tillväxt av BNP per capita. Arbetslöshetssiffrorna har också skönmålats: inför 2018 bedömde Andersson att arbetslösheten skulle bli 5,9 procent. Det kan jämföras med Arbetsförmedlingens prognos på 6,7 procent eller Konjunkturinstitutets på 6,4.
Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna också EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Fyra år senare kan vi konstatera att andra länder ligger betydligt bättre till. Tyskland har en arbetslöshet på 3,4 procent och i Storbritannien är den 4 procent. Trots brinnande högkonjunktur har vi halkat ned från 10:e till 17:e plats.
Arbetslösheten har visserligen sjunkit från 7,9 procent 2014 till 6,4 procent i dag, men det beror på högkonjunkturen och inte på regeringens arbetsmarknadspolitik. Snarare gömmer regeringen en stor del av den faktiska arbetslösheten i anställningssubventioner – inte minst för nyanlända.
Regeringens glädjekalkyler innebar att den bedömde att reformutrymmet var nästan dubbelt så stort som Konjunkturinstitutet (KI) beräknat. I augusti varnade KI också för att regeringen håller på att missa överskottsmålet. Till det kommer nu ytterligare utgifter som tar oss ännu längre ifrån den utgiftsnivå vi måste ligga på för att klara överskottsmålet.
För den som kvalificerar sig till a-kassa är det en rättighet att få bidraget, så pengarna behöver tas någon annanstans ifrån. Därför behövs nu alltså ännu mer pengar till AF:s redan stora budget på 80 miljarder kronor. Regeringens höjning av anslagskrediten skjuter bara problemet på framtiden. Redan innan kommande anslag började spenderas bedömde Arbetsförmedlingen att det saknas tre miljarder årligen i a-kassan, jämfört med vad regeringen budgeterat för, under de kommande åren. Dessutom har varje prognos justerat upp kostnaden, så det verkliga underskottet kan därför ännu högre.
När lågkonjunkturen kommer kan vi räkna med skenande kostnader för a-kassan. Då kommer vi också bli varse att regeringen eldat på konjunkturen och blåst upp siffrorna i stället för att spara till sämre tider. Det innebär att nästa regering kommer ha mindre pengar att röra sig med när konjunkturen dyker och kostnader för bidrag och insatser ökar. Ska vi rusta oss för detta måste arbetsmarknaden reformeras i grunden – med fokus på sänkta kostnader för att anställa, reformerat anställningsskydd så att vi inte låser ut människor från arbetsmarknaden och mindre av dyra och ineffektiva program och åtgärder.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
