Tandvård

Reform ökar risk för segregerad tandvård

Det finns tecken på en uttalad segregering av tandvården, där barn och unga med stora tandvårdsbehov nästan uteslutande blir Folktandvårdens ansvar. Regeringens mål om en jämlik välfärd och en tillgänglig tandvård för barn- och unga hotas om det inte på lokal nivå genomförs förändringar av befintliga ersättningssystem, varnar ekonomie doktor Mattias Lundbäck som skrivit en rapport för Privattandläkarnas räkning.

Med anledning av att regeringen beslutat höja gränsen för den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården från 19 år till 23 år gav Privattandläkarna mig i uppdrag att utreda de olika regionernas/landstingens ersättningssystem. Genomgången av de olika modellerna visar att villkoren skiljer sig betydligt mellan barn- och ungdomstandvården och tandvården för vuxna.

Vuxentandvården ersätts i huvudsak via en modell som är åtgärdsbaserad och bygger på att vårdgivarna rapporterar vad de har gjort. Det finns ett maxpris för varje åtgärd, som baseras på Försäkringskassans bedömning av vad åtgärden normalt kostar.

Barn- och ungdomstandvården ersätts i regel med ett fast pris per år och patient. Det innebär att vårdgivaren för ett barn eller en ungdom som har stora behov får ungefär samma ersättning som för någon som har små eller inga tandvårdsbehov.

Med rapporten vill jag uppmärksamma landsting och regioner på ett problem som blir allt mer akut och samtidigt peka på att regeringens mål om en jämlik välfärd och en tillgänglig tandvård för barn- och unga hotas om det inte på lokal nivå genomförs förändringar av befintliga ersättningssystem. Mitt förslag är att landstingen/regionerna bör försöka hitta en medelväg, mellan vuxentandvården åtgärdsbaserade modell och landstingens – i huvudsak – fasta ersättning.

I vissa landsting justeras ersättningen på basis av de genomsnittliga behoven i det område där patienten bor och i några landsting finns det högkostnadsskydd, som ger en viss kompensation om kostnaderna för en patient blir väldigt höga.

Min egen bild av situationen – efter att ha studerat hur capitationen slår i olika landsting/regioner – är att behovet av ett utvecklat högkostnadsskydd blir allt mer akut. Det finns tecken på en uttalad segregering av tandvården, där barn och unga med stora tandvårdsbehov nästan uteslutande blir Folktandvårdens ansvar. Vi har fått ett segregerat system, där den privata tandvården endast kan nyttjas av unga med mindre tandvårdsbehov.

Med tanke på att målet med regeringens tandvårdsreform är att minska sociala klyftor och att göra vården tillgänglig måste jag tyvärr konstatera att ersättningssystemen utgör ett påtagligt hinder för en jämlik tandvård. För att uppfylla intentionerna med regeringens reform måste landstingen genomföra förändringar.

I rapporten ”Framtidens tandvård för barn- och unga” föreslår jag en modell där hälften av ersättningen är capitation och hälften åtgärdsbaserad. Med en blandad modell kan vårdgivare som har en stor andel patienter med stora behov få adekvat kompensation för de högre kostnaderna. Detta skulle leda till att privata vårdgivare kan bli ett alternativ, även för barn och unga som har stora behov.

Detta är desto mer angeläget då tandvården står inför stora utmaningar på grund av flyktingkrisen 2015 som gör att andelen barn med dålig tandhälsa ökar påtagligt. Med dagens resursfördelningssystem riskerar Folktandvården att få ta ett oproportionellt stort ansvar och detta kan i sin tur leda till påfrestningar för de valfrihetssystem som redan är etablerade inom barn- och ungdomstandvården.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.

Paste this code as high in the of the page as possible: Additionally, paste this code immediately after the opening tag: