Vinsttak i välfärden? Hela debatten

”Reepalus förslag tvingar oss till förlust”

Om Ilmar Reepalus förslag om vinstbegränsning införs skulle vår skolverksamhet tvingas att gå med förlust. Jo, så galet blir det. Någon som tror att det går att bedriva en verksamhet på det sättet? undrar rektorn Maria Jacky.

I helgen stod det klart att regeringen trots allt avser att lägga ett förslag till riksdagen under våren som är i linje med det som återfinns i den så kallade Reepaluutredningen. Det verkar dock som att vissa typer av verksamheter (till exempel stiftelser och ideella föreningar) kommer att undantas. Man avstår också från att ta med vården i den här omgången, där ska frågan "utredas vidare".

Nu finns det ju ingen majoritet för detta i riksdagen som det ser ut i dag - så förslaget kommer inte att gå igenom. Det kommer således att bli en valfråga 2018, och det känns bekymmersamt för oss välfärdsföretagare. I förlängningen är detta också en fråga för hela näringslivet.

För nästan ett år sedan överlämnade regeringens utredare Ilmar Reepalu första delen av sin utredning ”Ordning och reda i välfärden”. Jag följde presskonferensen online samtidigt som jag skummade utredningen. Och förstod absolut ingenting.

Min gissning är att de flesta i branschen hade räknat med någon form av begränsning av aktieutdelning i händelse av många ”röda kort” från till exempel Skolinspektionen eller IVO.  Med andra ord - om man har bekymmer med kvaliteten i verksamheten och dessa är påtalade av tillsynsmyndigheterna så får man kanske låta pengarna stanna i verksamheten tills man rätat upp skutan. Fortfarande ett ingrepp i äganderätten, men någonstans finns en rimlig tanke bakom det. Det som däremot föreslogs i utredningen tog några dagar innan vi lyckades förstå innebörden av.

Så vad är problemet? Jo, utredningens förslag innebär inte en begränsning av vinstutdelning som man kanske kunde tro. Utan en begränsning av rörelsemarginalen, det överskott man eventuellt får när året är över. Som man då antingen sparar till sämre tider, eller använder en del av till utdelning.

Det är dessutom beräknat på ett för branschen mycket märkligt sätt. Man använder termen "operativt kapital". Vilket för de av oss som inte äger - utan hyr - våra lokaler får mycket bisarra konsekvenser. Man har också lagt in en begränsning av vårt tillåtna likviditet, som ska tas med i beräkningen. Enligt våra beräkningar så skulle det få följande konsekvenser för min skola: Läsåret 15/16 hade vi en omsättning på 15 miljoner kronor.

Med Reepalus förslag skulle vår rörelsemarginal begränsas till minus 50 000 kronor. Vi skulle alltså tvingas till att gå med förlust. Någon som tror att det går att bedriva en verksamhet på det sättet? Vad händer om man plötsligt behöver sätta in extra resurser i en klass? Eller om någon elev flyttar?

Problemet för oss i den allmänna debatten är att när man drar upp de här exemplen så tror folk att det inte stämmer. För så galet kan det väl ändå inte bli? Men jo, precis så är det tänkt. Och här ligger nog svaret på varför man undantar vården i detta skede. För man vet att det inte kommer att funka att bedriva verksamhet. Och de privata vårdgivarna är alldeles för många och vårdfacken har tydligen varit bättre på lobbyverksamhet än lärarfacken.

Så, givet den parlamentariska situationen så är det ingen fara än så länge. Men vad händer efter valet? Jag vet att de flesta av er som är föräldrar uppskattar möjligheten att välja skola till era barn. Jag tror att ni också inser att möjligheten att välja skola faktiskt kräver att det finns skolor att välja mellan.

Och alla ni andra - det här är en fråga för hela näringslivet. För vad kommer sen? Underskatta inte fenomenet "de små stegens tyranni".

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.