Debatt
Demokrati
5 juni 2017 kl 11:16

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

”Reducera inte hoten till en kvinnofråga”

Att kvinnliga politiker är mer utsatta för hot än män innebär inte att problemet ska behandlas som en ”kvinnofråga” där kvinnor förväntas ta det största ansvaret.

Det här är en opinionstext

Majoriteten av Sveriges kommunpolitiker på toppnivå har utsatts för hot och trakasserier sedan förra valet. Bland kvinnorna är siffran så hög som 66 procent. Det visar den undersökning som Dagens Samhälle gjort och vars resultat publicerades i veckan som gick.

Påhopp i sociala medier är den vanligaste formen och på andra plats finns hotfulla mail. Men det kan också vara grövre. 16 ordföranden i kommunstyrelsen har utsatts för dödshot. Två av tre bedömer att hoten blivit vanligare de senaste åren.

Kvinnor är mer utsatta än män, visar undersökningen. Vilket inte förvånar, eftersom det ligger i linje med hur det ser ut i samhället. Fortfarande är det tuffare att vara kvinna och politiker än att vara man och politiker. Samhällets genuskontrakt definierar fortfarande kvinnor som udda i politiken. Vi är många som har erfarenhet av det, och fortfarande gäller konstaterandet att kvinnor måste vara dubbelt så duktiga och får bara göra hälften så många fel.

Hot påverkar. Ingen är oberörd när det kommer ett meddelande fullt med hat. Flera uppger också att de har minskat sin närvaro i sociala medier. Det är det som är målet för de som är avsändare och det är det som blir effekten.

En självcensur inträder. En inre monolog på temat ”jag kanske inte ska uttala mig i den där frågan, jag kanske ska ligga lite lågt, jag kanske inte ska skriva den där artikeln, jag kanske inte ska ta upp den där frågan, det kanske inte är värt att försöka opinionsbilda inom det här ämnet”, osv. 

Särskilt flyktingmottagande utlöser hat och hot, visar undersökningen. Just den fråga där vi förtroendevalda verkligen behöver hjälpas åt, där vi med förenade krafter, tryggt vilande i humanismens värderingar om respekt för varje människas lika värde och med kunskap om den universella asylrättens regelverk, behöver möta varje medborgare med kunskap och öppenhet. Just här hotar trollen fram tystnad.

Det här är ett allvarligt demokratiproblem, och vi måste diskutera det i alla demokratiska fora. Självklart ska alla hot anmälas. Även om utredningar läggs ner så ska statistiken vara rätt. Först när vi ser omfattningen av problemet kan vi få igång en bredare diskussion. Den behöver föras i alla fullmäktigeförsamlingar men också i dialog med medborgarna.

Vi behöver prata om vad det innebär att axla rollen som förtroendevald medborgare i den representativa demokrati som vi har byggt upp. Kan vi inte behålla representativiteten, om människor drar sig ur, så krackelerar systemet. Det gynnar bara de politiska grupperingar som har misstro mot samhällets institutioner som grund för sin politik och som i förlängningen vill använda de demokratiska verktygen för att begränsa demokratin och försvaga mänskliga rättigheter.

Att det är vi kvinnor som är mest utsatta får inte reducera frågan till en ”kvinnofråga”, som särskilt engagerade kvinnor ska ta ansvar för. Att kräva kontroll genom hot om våld är klassiskt inom den patriarkala maktstrukturen. Det gör inte kvinnor ansvariga, tvärtom sätter det ljuset på den destruktivitet som blir följden av patriarkalt dominanstänkande, på alla nivåer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.