Debatt
Lärare
9 september 2014 kl 13:31

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Ranking väcker frågor facket inte vill diskutera

Det är nyttigt att jämföra och lära sig av varandra. Det finns också ett antal kommunrankingar som fyller en viktig funktion i det kommunala utvecklingsarbetet. Men allt för många har enbart syftet att bilda opinion för den egna organisationens hjärtefrågor, så också Lärarförbundets skolranking.

Det här är en opinionstext

REPLIK Det största problemet med Lärarförbundets (LF) ranking är just det som förbundet hävdar är dess största styrka; bredden. Att slänga in 14 kategorier gör inte rankingen starkare eller mer trovärdig. Det är inte mängden variabler som man slänger in som avgör rankingens kvalitet. 

Statsvetarna Gissur Erlingsson och Anders Sundell har på bloggen Politologerna gått igenom en rad kommunrankingar, däribland LF:s. (Vad lär vi oss egentligen av kommunrankningar? och Hänger placering i ”Bästa skolkommun” ihop med hur nöjda kommuninvånarna är med skolan?).

Anders Sundells avslutningsord beskriver tydligt rankingens problem, ”Mitt stående tips när det gäller att göra kommunrankningar är att ”keep it simple” – väg inte in för många indikatorer, det leder bara till förvirring, inte bredd. Det verkar alltså stämma rätt bra också i det här fallet”.

LF:s samhällspolitiske chef Sofie Klang säger i sin replik i Dagens Samhälle att jag ”vantolkar” rankingen i min artikel eftersom jag analyserar och ”lyfter ut enskilda kriterier”. Jag hoppas att hennes råd når fram till förbundets ordförande och kommunikationsavdelning till nästa år. För direkt efter LF:s presskonferens där rankingen presenterades gick bland annat förbundets ordförande, Eva-Lis Sirén, loss på Twitter med budskap som; ”Här får du som lärare högst lön”, ”Här har eleverna lyckats bäst utifrån sina förutsättningar”, ”Här får ditt barn högst andel behöriga lärare” och ”Hit ska du flytta för att få flest lärare till dina barn”. Det måste ändå sägas vara allvarligt att LF:s ordförande ”vantolkar” rankingen och ”lyfter ut enskilda kriterier”. 

Sanningen är att LF har utformat en ranking vars syfte är opinionsbildning, inte att vara ett verktyg för kommunalt utvecklingsarbete. Det är också så den behandlas av de förtroendevalda i organisationen. Därför blir det svårt för LF när rankingen väcker frågor som förbundet egentligen inte vill diskutera. Då, helt plötsligt, hävdas det att analyser är ”vantolkningar” och att enskilda kategorier inte ska lyftas ut och så vidare. 

Det är nyttigt att jämföra och lära sig av varandra. Det finns också ett antal kommunrankingar som fyller en viktig funktion i det kommunala utvecklingsarbetet. Men allt för många har enbart syftet att bilda opinion för den egna organisationens hjärtefrågor. Tyvärr ägnar landets journalister och redaktioner alltför lite tid på att granska alla dessa kommunrankingar. Men kan tillsynes inte heller motstå att rapportera om dem. Rapporteringen förminskas till att lista bäst respektive sämst i redaktionens upptagningsområde. I sämsta fall används listplaceringar för att ställa politiker till svars i svåra och komplicerade frågor. 

Resultatet blir att komplicerade frågor och processer får förenklade svar. Svar som inte sällan tar sin utgångspunkt i att landets kommuner måste ”satsa” mer. Oavsett om rankingen (som i fallet med LF) visar att lösningen inte är mer resurser och skattemedel.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.