Debatt
Omsorg
18 oktober 2013 kl 05:30

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

Rätten till assistans finns endast på pappret

Vi önskar att regeringen vore mer lyhörda för alla de vittnesmål som visar hur LSS-lagstiftningen i allmänhet och assistansersättning i synnerhet tillämpas alltmer restriktivt och ytterst drabbar personer som är beroende av samhällets insatser för att klara sin vardag, replikerar Heike Erkers och Thomas Jansson.

Det här är en opinionstext

Barn- och äldreminister Maria Larsson har svarat på vårt debattinlägg om att det över tid blivit allt vanligare med både nerdragningar av assistanstimmar och avslag på ansökningar om assistansersättning hos Försäkringskassan. Maria Larsson skriver i Dagens Samhälle den 16 oktober att hon vänder sig mot den bild som målas upp i artikeln, först och främst eftersom staten genom assistansersättningen tar ett betydande ansvar för personer med stora funktionsnedsättningar och för att kostnaderna för dessa insatser dessutom ökar år för år.

Till att börja med välkomnar vi att Maria Larsson äntligen deltar i debatten om villkoren för personer med funktionsnedsättningar. Vi välkomnar också att regeringen skjutit till medel för kompetensutveckling riktat till LSS-handläggare, men återupprepar samtidigt vårt krav på behörighetsreglering och på att handläggarna ska ha ett tydligt mandat att på professionell grund bedöma och besluta om insatser. Vi skulle dock önska att ministern och alliansregeringen vore mer lyhörda för alla de vittnesmål som visar hur LSS-lagstiftningen i allmänhet och assistansersättning i synnerhet tillämpas alltmer restriktivt och ytterst drabbar personer som är beroende av samhällets insatser för att klara sin vardag. Vi skulle också önska att ministern var tydligare med vilka ambitioner regeringen har. 

I artikeln redovisar Maria Larsson siffror om assistansersättningen som kan tolkas såväl positivt som negativt. Vi finner det anmärkningsvärt att ministern begravt frågan i en utredning som inte kommer att redovisas förrän efter valet 2014. Inte minst mot bakgrund till att det i höstens budgetproposition framgår att förändringen är av den omfattningen att regeringen själv beskriver utvecklingen som ett ”trendbrott.” Medvetet eller ej, olika initiativ från den statliga nivån har lett till försämringar för brukarna och en övervältring av ansvar på kommunerna. 

De siffror som vi hänvisar till i vår första artikel är värda att upprepas. Av de 200 kommuner som deltagit i FUB:s undersökning svarar fyra av fem att Försäkringskassans striktare bedömning övervältrar ansvaret för personlig assistans från staten till kommunerna. Fyra av tio kommuner uppger dessutom att de saknar ekonomiska förutsättningar att uppfylla LSS-lagens syfte. Till det kan vi tillägga att av de nästan 200 LSS-handläggare som till Akademikerförbundet SSR svarat på frågor om hur de ser på tillämpningen så svarar 91 procent att Försäkringskassans bedömning blivit mer restriktiv. 

Berättelser om hur enskilda individer drabbas av ”trendbrottet” är många och gripande. Vi vädjar till ministern att lyssna på fakta och på dessa skildringar. LSS har i mångt och mycket blivit till en rättighetslag enbart på papperet. Det är hög tid att återupprätta intentionerna i LSS-lagstiftningen så som de var tänkta från början!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.