Bostadsbristen

Ränteavdraget – en tickande bomb mitt i statskassan

Ränteavdraget är en historisk rest som behandlas med överdriven försiktighet, skriver Ann-Margarethe Livh (V).

I min roll som ordförande för två allmännyttiga bostadsbolag ser jag jämlika villkor mellan upplåtelseformerna som en avgörande fråga för att vända investeringar från bostadsrätter till hyresrätter. En framtida nedtrappning av ränteavdraget skulle innebära att statens behandling av de två upplåtelseformerna bostadsrätt och hyresrätt kan börja närma sig någon form av neutralitet. I nuläget kringgärdas dock ränteavdraget av en överdriven försiktighet. 

Ränteavdraget är en historisk rest från tiden efter andra världskriget med höga räntor och reglerad kreditmarknad. Det fanns ett absolut tak för hushållens skuldsättning, vilket gjorde att staten kunde erbjuda avdrag på räntekostnaden utan att det påverkade prissättningen nämnvärt. 

I dag är situationen en annan. För hushåll med bolån var den genomsnittliga skuldkvoten 315 procent i juli förra året. Kreditmarknaden är avreglerad vilket gör att ränteavdragets enda effekt är att öka den skuldsättning som hushållen bedömer sig klara av. Utan ränteavdraget skulle skuldsättningen bli lägre, allt annat lika. 

Hushållens ekonomi är det som gör frågan känslig i opinionen. Att avskaffa ränteavdraget vore ett hårt slag mot bostadsrättsköparnas ekonomi, sägs det. Låt oss ta ett räkneexempel från Stockholms bostadsrättsmarknad. Du köper en lägenhet för 2 miljoner, lånar 85 procent av summan till en ränta på 2 procent med en månadsavgift på 2300 kronor och övrig driftkostnad på ca 500 kronor i månaden. Det ger en månadskostnad på 5700 kronor i månaden. Med ränteavdraget hamnar kostnaden på 4800. 

LÄS ÄVEN: Amorteringskrav slår mot unga och tillväxten

Om vi tillämpar ett räkneexempel på en nedtrappning av ränteavdraget med en procentenhet om året, var hamnar vi då? Jo, att ränteavdraget ska trappas ner med 30 kronor i månaden per år. År ett: 870 kronor i ränteavdrag. År två: 840 kronor. Och ändå är en procent det mest offensiva förslaget på bordet just nu. 

Låt oss jämföra det med den hyreshöjning som jag som boende i Familjebostäder i Rinkeby fick genom den årliga förhandlingen vilket var 70 kronor i månaden. Eller varför inte den höjning av SL-kortet som den borgerliga majoriteten föreslog på 100 kronor i månaden. 

Att ränteavdraget kringgärdas av en överdriven försiktighet från politiskt håll torde efter jämförelsen stå klart för alla. En nedtrappning på fem procentenheter, vilket i exemplet skulle motsvara 150 kronor månaden per år och ta sex år att helt fasa ut, vore att föredra. 

Ränteavdragets påverkan på samhällsekonomin i stort är en viktig aspekt. Ett hastigt nedtrappat avdrag som så många tar del av kommer att få konsekvenser för hushållens efterfrågan. Likaså kommer ett avskaffande att påverka priserna på bostadsrätter allt eftersom bostäderna köps och säljs med nya räntevillkor. Det här är för mig ett fullgott skäl till varför övergången ska ske på ett smidigt sätt, men inget skäl till att helt avstå från reformen. Vi vill kyla ner bostadsrättspriserna utan att orsaka ett ras och vi vill att hushållen ska sänka sin belåningsgrad. Statens budget är en ytterligare faktor, som rymmer stora möjligheter att bemöta nedtrappningens negativa konsekvenser. 

Med dagens rekordlåga räntor kostar ränteavdraget staten ca 30 miljarder kr per år. När räntan vänder uppåt är det här en tickande bomb placerad mitt i statskassan. Att fasa ut ränteavdraget på trettio år med motiveringen att räntan ändå är så låg missar tyvärr aspekten av att räntan kommer att hinna med att både gå upp och ner under kommande decennier. Alltså måste det gå snabbare, och det i sin tur kommer att frigöra resurser som kan läggas på investeringar i exempelvis nyproduktion av hyresrätter. 

Till sist är det också en fördelningsfråga. 85 procent av ränteavdragets 30 miljarder går till den rikare hälften av landets hushåll. Den rikaste tiondelen av hushållen får 20 gånger mer i avdrag än den fattigaste tiondelen. Utöver att bidra till privat skuldsättning och kosta betydande summor för staten så är det alltså även ett bidrag från fattig till rik. I vår strävan mot jämlikhet och rättvisa måste vi se över både skatter och avdrag, ett bra ställe att börja på är en avtrappning av ränteavdragen. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.