Radikala grepp behövs för att förbättra skolans likvärdighet

Svensk skola är mindre likvärdig än skolan i övriga Norden, trots en glädjande förbättring gällande kunskapsresultaten. Den dystra likvärdighetstrenden i Pisa-undersökningen visar att inte bara skolan, utan samhället, håller på att slitas isär. Nu handlar det inte längre om att varna för en allvarlig utveckling, utan att hantera ett faktum som kräver genomgripande reformer för att åtgärdas. En av åtgärderna som måste komma på plats är en ny skolform för de ungdomar som riskerar att hamna i utanförskap.

Lärarnas Riksförbund har beskrivit hur det går för en årskull elever under deras tid i det svenska skolsystemet. Vi har visat hur den svenska skolan år efter år slår ut en tredjedel av alla elever. Pisa-resultatet bekräftar återigen vår bild av hur stora likvärdighetsproblem det finns i svensk skola.

En stor bidragande orsak till att Sverige har en skola där en av tre elever slås ut är gymnasieskolans introduktionsprogram, alltså de program som är till för elever vars betyg inte räcker till för att komma in på ett nationellt gymnasieprogram.

Gymnasieexamen är i dag i det närmaste ett krav för att komma in på den svenska arbetsmarknaden. De som saknar gymnasieutbildning har högre arbetslöshet och lägre sysselsättningsgrad. Arbetslöshet och utanförskap kostar samhället stora summor och är katastrofalt för individen.

Skolan ska vara kompensatorisk och likvärdig, stöd och resurser ska läggas där de behövs och så tidigt som möjligt. Alla elever måste få de kunskaper som krävs i grundskolan för att kunna läsa vidare på gymnasiet och ges de förutsättningar som krävs för att klara sig hela vägen till en gymnasieexamen. Detta är inte fallet i dag, utan var femte elev går ut grundskolan utan fullständiga betyg och en tredjedel av eleverna lyckas inte ta gymnasieexamen. Om detta får fortgå har den svenska skolan fram till 2030 bidragit till utslagningen av en halv miljon unga människor.

De som inte klarat grundskolan är hänvisade till introduktionsprogrammen. Där ska de rustas för att komma vidare, helst till något av de nationella programmen. Tyvärr har introduktionsprogrammen visat sig vara en återvändsgränd – bara 6 procent av eleverna lyckas ta gymnasieexamen på tre år. Efter fyra år är siffran 14 procent. Kan detta klassas som något annat än ett fullständigt systemhaveri?

Sverige behöver en ny skolform som ersätter de gamla introduktionsprogrammen och som leder till att skolsystemet bättre kan uppfylla sitt kompensatoriska uppdrag. Lärarnas Riksförbund menar att det är dags för något radikalt annorlunda för att sluta slå ut de ungdomar som behöver mer tid på sig.

Grunden för den nya skolformen måste helt och hållet vara elevens förutsättningar och behov. Detta dels för att eleverna befinner sig språkligt och kunskapsmässigt på så olika nivåer att sammanhållna klasser eller kurser sällan är framgångsrikt, dels för att inte separera elevgrupper med olika bakgrund.

För en liten andel elever är det ett orealistiskt mål att kunna börja på ett nationellt program givet den tid som finns tillgänglig. Det handlar oftast om nyanlända elever med mycket svag skolbakgrund. För dem behövs en kortare lärlingsliknande utbildning som inte i första hand leder till en gymnasieexamen. Det underlättar för denna grupp att etablera sig på arbetsmarknaden. Den nya skolformen måste vara obligatorisk till dess eleven uppnår gymnasie­behörighet, fullgör en alternativ yrkesutgång eller fyller 18 år.

Lärarnas Riksförbund menar att det nu är hög tid att den svenska skolan fullföljer sitt uppdrag för att minska klyftorna i samhället istället för att vidga dem. Om inget görs går arbetsmarknaden miste om viktig arbetskraft och individer möjligheter att själva forma sitt liv.

Kraftfulla åtgärder krävs för att ge alla elever likvärdiga förutsättningar att skapa sig en framtid.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.