Sjukvård

Psykiatrin brister i mångkulturell kompetens

Vuxna utan tillräckliga kunskaper i svenska kan inte få en neuropsykiatrisk utredning på sitt hemspråk. Stockholms landstings upphandlingsavtal diskriminerar en stor grupp människor och förstärker deras utanförskap.

Som psykiater blir jag mer och mer irriterad över att aldrig veta vart jag ska hänvisa patienter som behöver en neuropsykiatrisk utredning men inte talar tillräckligt bra svenska för att vi, på ett tillfredställande sätt, ska kunna genomföra den. Vårdguiden har heller inget svar. 

En neuropsykiatrisk utredning görs för att upptäcka medfödda funktionshinder, som ADHD eller Autism och bygger (precis som en vanlig psykiatrisk utredning) på verbal och icke verbal kommunikation. Subtila, rätt tolkade signaler kan vara avgörande. Patient och utredare måste tala samma språk, annars går det inte att säkert avgöra varför en patient till exempel inte kan ta in information, missförstår eller inte kan hänga med i ett samtal, med tolksamtal går inte ens detta att upptäcka. Kulturella skillnader och språkliga missförstånd blir då förödande för resultatet.

Den enda av mig kända psykiatrimottagning som i alla fall har grundförutsättningarna, den mångkulturella och språkliga kompetensen, har med ett par hundralappar förlorat upphandlingen för utredning av vuxna och får nu endast betalt för att utreda barn. En privatperson måste själv stå för kostnaden på 32 000 kronor för samma utredning hos den privata vårdgivaren som står utanför vårdavtalet. Det är det få som har råd med. 

De mottagningar som Stockholms läns landsting nu har avtal med saknar tyvärr mångkulturell kompetens. Det betyder inte att sådana diagnoser inte ges i denna patientgrupp, utan bara att man tvingas göra mycket bristfällig utredning. I stället för en adekvat och korrekt genomförd neuropsykologisk testning görs enbart de icke verbala testerna. Intervjuer och samtal görs via tolk. Tolksamtal är och förblir ett mycket dåligt redskap för psykiatrin! Jag skulle tro att många av landstingets egna mottagningar av resursbrist remitterar dessa ärenden till privata vårdgivare med vårdavtal. De tar sig an allt och ser aldrig kvalitetsproblem.    

Metoden är således helt oacceptabel ur kvalitets- och säkerhetssynpunkt. Otillräckligt informationsmaterial gör att spekulationerna tar vid. Saknar utredarna, vilket inte heller är ovanligt, dessutom rätt kunskap, bred yrkeserfarenhet och ett gott stycke livserfarenhet kan bedömningarna bli mycket svåra för dem och ofta fel. Men ingen kommer att ifrågasätta slutsatserna när dessa, i och med det skriftliga utlåtandet, blivit inpräntade i patientens resterande liv. Diagnoserna är medfödda funktionshinder och misstag får allvarliga konsekvenser. Även en oerfaren utredare, med fel handledning, blir en auktoritet i detta tungt vägande papper. Differentialdiagnostiken är alltså mycket svår i dessa ärenden. Särskilt illa går det om allvarliga medicinska orsaker till symtombilden, inte upptäcks. 

Att få tillgång till en patients personlighet, tankevärld, sjukdoms- och livshistoria är nödvändigt. Det kräver direkta och lyhörda samtal inte bara med patienten utan även med anhöriga. Detta tar sin tid, kräver en lugn atmosfär och, som sagt, kunskap och erfarenhet. Tyvärr, inget som maximerar vinst och som därför ofta saknas. 

Ju sämre förutsättningar en individ har att hantera samhällets krav, desto mer fördomsfullt tenderar samhället att behandla dem. Politiska beslut verkar allt oftare inspireras av den ungdoms- och framgångskult vi lever under i dagens Sverige. Omtanke och kompetens i vården, står lågt i kurs när Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare, SKL, ger sin framtidsvision där patienterna själva ska sköta sin psykiska hälsa via mobilen. Till det måste de ju vara både friska, kompetenta och troligtvis svensktalande, även i framtiden. Personer med kognitiva störningar, utan ekonomiska resurser, vilket gäller en stor grupp inom psykiatrin, kommer att få det svårt.

Det är dags att börja tänka om; kräv att alla privata psykiatriska mottagningar som vill ha avtal med landstinget i nästa upphandling skaffar sig en mångkulturell kompetens - värd namnet! Vi, landstingets egna verksamheter som borde få resurserna, hålls nämligen på svältkost. En krass förutsättning för maximal skatteöverföring till vinsterna i välfärden?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.