Västra Götaland

Problemen på Sahlgrenska är inte nya

De senaste veckorna har det rapporterats om brist på vårdplatser, brister i arbetsmiljön och långa väntetider på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Problemen är inte nya. Trots att både mer pengar och personal tillförts verksamheten under åren är köerna fortsatt långa och ekonomin inte i balans. Det är självklart inte hållbart.

De senaste veckorna har i Göteborg präglats av tidningsartiklar och debatt om situationen på Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU). Det har handlat om brist på vårdplatser, brister i arbetsmiljön för sjukhusets medarbetare och långa väntetider. Det är därför med stor ödmjukhet och respekt som jag kommer att tillträda ordföranderollen i Sahlgrenska Universitetssjukhusets styrelse.

Jag är medveten om de utmaningar som SU står inför samtidigt som jag vet att det är ett universitetssjukhus i världsklass fyllt av engagemang och högkompetenta medarbetare. En verksamhet som med cirka 17 000 medarbetare levererar fantastiskt god vård dygnet runt.

Jag har noterat att över 175 000 akutbesök gjorts hittills i år med en medianväntetid på under tre timmar och de flesta patienterna är nöjda eller mycket nöjda både vad gäller bemötande och behandling. Att sjukhuset fortsatt ska leverera högkvalitativ vård, ha en god tillgänglighet och vara en bra arbetsplats är självklart frågor som är i fokus.

Samtidigt finns det stora utmaningar inom hälso- och sjukvården, inte minst utifrån en förändrad befolkningsstruktur men också ur en ekonomisk synvinkel. Avseende kostnadsutvecklingen kan jag konstatera att sjukhusen tillförts ökade ekonomiska resurser med över sex procent per år de senaste åren – för SU:s del ökade intäkterna med nära en miljard kronor bara under 2017.

Trots dessa tillskott visar verksamheten år efter år fortsatta underskott och det är självklart inte hållbart. Ekonomiskt måste verksamheten utgå från de dryga 17 miljarder kronor som finns att tillgå och bedriva verksamheten därefter. Det är heller inte hållbart att fortsätta öka resurserna på det sätt som gjorts de senaste åren. Därtill har antalet medarbetare  ökat stort på sjukhusen under de senaste åren.

Sammanfattningsvis, är köerna fortsatt långa och ekonomin inte i balans, trots både mer pengar och personal. Tyvärr är detta en problematik som funnits länge och det oavsett politiskt styre.

De ovan nämnda utmaningarna kräver en ekonomisk disciplin som bygger på att driva en verksamhet med de pengar vi i styrelsen har i stället för att ägna tid och kraft åt pengar vi inte har. Det handlar också om att hälso- och sjukvården som helhet kan förändra sin struktur: Om insatser för en utbyggnad av den nära vården i form av en satsning på närakuter och hemsjukvårdsteam som kan avlasta sjukhusen, parallellt med en koncentration av den högspecialiserade sjukvården. Dessutom tror jag det krävs ändrade arbetssätt så att rätt medarbetare och kompetens används på bästa sätt, men också insatser för att öka kontinuiteten och tryggheten i personalstyrkan.

Framtidens vårdinformationsmiljö med nya digitala lösningar är ytterligare en satsning som är behövlig.

Detta är alla insatser som måste genomföras, men som inte låter sig göras i en handvändning. Jag ser det som tillträdande ordförande i styrelsen för SU som mycket viktigt att styrelsen konstruktivt bidrar med de beslut som behövs för att ge SU förutsättningar för en positiv utveckling.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.