Regeringskris

Priset för uppgörelsen blir högt

Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra har gett Jimmie Åkesson en försenad julklapp, då de i helgen uppfyllde ett av hans viktigaste politiska mål. Och det utan att han själv behövde lyfta ett finger för att få den. Priset för decemberöverenskommelsen riskerar att bli mycket högt.

Statsminister Stefan Löfven står med Miljöpartiets båda språkrör till höger om sig och alliansens partiledare till vänster om sig. Alla ler nöjt. Det är lördagen den 27 december 2014 och sex partier, tror de närvarande bakom podiet, har satt nya regler för den svenska parlamentarismen genom en överenskommelse säkrad av ett handslag, istället för att formellt förändra och skriva om riksdagens arbetsordning. Det senare skulle vara en grundlagsnära reform som, med den brådska som nu krävs, det inte finns tid till. De sex partierna har kommit överens om ett arbetssätt som de inte klart uttrycker motivet till. De vill med sitt gemensamma initiativ detronisera Sverigedemokraterna som politisk kraft och i minst tre år till begrava migrations- och integrationspolitiken, i hopp om att väljarna skall glömma bort de sistnämnda frågorna.

Själv undrar jag hur mycket otur de haft när de tänkte. De sex partiledarnas lösning är som tagen ur mellandagarnas realisationssortiment. Billig, med sekunda kvalitet och en hållbarhet som väcker tvivel. Svaret från Sverigedemokraterna kom som ett brev på posten en timme senare. SD ska lämna in en misstroendeförklaring mot statsminister Löfven direkt när riksdagen öppnar i januari 2015. Partiets ledande företrädare menar att överenskommelsen mellan Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet strider mot en av grundprinciperna i en parlamentariskt styrd demokrati.

Den 27 december 2014 uppfyllde regeringen och Alliansen ett av Jimmie Åkessons tyngsta vallöften: att bli riksdagens enda oppositionsparti. Risken är nu uppenbar att många borgerliga väljare – som är missnöjda med Löfven och regeringens politik – kommer ha svårt att acceptera att deras riksdagsledamöter inte tydligt artikulerar och ger uttryck åt detta missnöje.

Sverigedemokraterna lät inte många minuter gå innan de markerade sin nya roll i svensk politik, och visade för alla oss andra att de övriga partiledningarna fortfarande inte begripit att SD i dag är allt annat än det splittrade rännstensparti Jimmie Åkesson tog över i början av 2000-talet. Att det här är just den här positionen han strävat efter som ett av hans och partiets viktigaste delmål. Fundera över hur borgerliga väljare kommer reagera när deras riksdagsledamöter inte stödjer den kommande misstroendeförklaringen. Miljöpartiets Gustav Fridolin, som lovat att rama in den och hänga den på sitt kontor, har all anledning att även han fundera över detta inför nästa riksdagsval.

Det politiska haveriet blir om möjligt ännu tydligare när Anna Kinberg Batra, Moderaternas blivande partiledare, redovisar de områden om vilka regeringen och Alliansen ska föra diskussioner: energi-, pensions- och försvarsfrågorna. Inom samtliga områden inget nytt, förutom att Miljöpartiet för första gången är med i de blocköverskridande samtalen, och som de sannolikt kommer få se sig överkörda i. Dagens stora förlorare, ur ett renodlat partiperspektiv, är Miljöpartiet. Men den största förloraren är den svenska parlamentariska demokratin eftersom ingen av parterna ville bryta upp blockpolitiken mer än minimalt.

Löfven har nu fört oss in i den politiskt sett kanske farligaste situation vi befunnit oss i sedan 1809 års regeringsform instiftades. Vi närmar oss en situation som liknar den i Tyskland 1932, och jag utesluter inte att Sverige kan befinna sig där 2018 – eller allra senast 2022. Nittio år senare.

Lördagens ”historiska” överenskommelse kommer inte ha försvagat Sverigedemokraterna annat än symboliskt och kortsiktigt, så länge inte de övriga sex partierna på allvar tar tag i och hanterar effekterna av invandringspolitiken. I dag är detta politikområde helt låst av Miljöpartiet som mer eller mindre tvingat fram en libertariansk politik från de övriga sex partierna. Ett politikområde som inte ingår i de planerade samtalen efter överenskommelsen, men där det inom fem av de sex partierna finns en mer eller mindre kraftig opposition mot dagens ordning.

Regeringschefen Stefan Löfven och oppositionsledaren Anna Kinberg Batra gav således i helgen Jimmie Åkesson en försenad julklapp, då de uppfyllde ett av hans viktigaste politiska delmål. Utan att han själv behövt lyfta ett finger för det. Priset för detta riskerar att bli mycket högt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.