Principerna för vården bör uppdateras

Känner du till LEON-principen? Det är en förkortning för ”lägsta effektiva omhändertagandenivå” och bör, enligt en statlig utredning från 2013, i större utsträckning prägla hur arbetsuppgifter fördelas inom vården. Och det låter ju bra. Alla ska kunna arbeta på toppen av sin kompetens och de mest erfarna och kunniga medarbetarna ska nog inte ska ta det enklaste fallen.

Jag menar dock att LEON börjar bli otidsenligt och i stället bör ersättas med MEON (mest effektiva omhändertagandenivå). Skillnaden tydliggör att det i många fall kan vara mest effektivt att låta patienter undersökas av en erfaren specialistläkare direkt, utan att först gå den kostsamma och tidskrävande vägen via 1177, eller sjuksköterska på vårdcentral. Slussfunktioner är naturligtvis bra, men i vissa fall leder det till dubbla eller trippla konsultationer helt i onödan.

Låt mig ge ett exempel. En patient är orolig över ett kliande märke på huden och ringer 1177. Där beskriver hen för sjuksköterskan att märket har vuxit de senaste månaderna, har en oregelbunden form och färg och är ojämn i kanten. Sjuksköterskan hänvisar genast vidare till en allmänspecialist på vårdcentral som bokar in ett möte och konstaterar misstänkt malignt melanom och skriver en remiss till undersökning hos en dermatolog. Dermatologen konstaterar att märket bör tas bort och bokar in patienten på en ny tid för detta.

Hur lång tid har det tagit patienten att trassla sig igenom den här vårdkedjan och vad har det kostat i tid för sjukvårdspersonal för möten och administrativ personal för utskick av kallelser, samt eventuell utebliven arbetstid för patienten? Det är omöjligt att svara på men särskilt effektivt är det knappast med tanke på att patienten, genom att svara på några enkla frågor i ett digitalt och automatiserat formulär och bifoga en bild, hade kunnat hänvisas direkt till en allmänläkare eller dermatolog för bedömning. Den läkaren skulle då antingen kunna hantera ärendet själv eller remittera patienten till en hudmottagning.

Exemplet ovan gäller misstänkt hudcancer, men i mitt dagliga arbete möter jag patienter med en lång rad andra besvär som visar att samhället hade tjänat på att ersätta LEON med MEON. Det råder idag stor brist även på sjuksköterskor och därför bör de endast arbeta med triagering när det verkligen är motiverat. De är för viktiga för sjukvården för att användas som grindvakter på det sätt som görs i dag.

Ett annat problem med LEON-principen är att det oftast är sjuksköterskor som anses tillhöra den ”lägsta nivån”. Det är på gränsen till nedsättande och förstärker en förlegad hierarkisk bild av de olika vårdyrkena. Ibland är sjuksköterskan den mest effektiva första nivån, ibland är det specialistläkaren. Allt beroende på sjukdomsfall och patientens individuella behov. Sjuksköterskor har värdefulla kompetenser som vi läkare inte besitter, men dessa förringas genom att tala om dem som en lägsta nivå.

Just nu pågår flera statliga utredningar och diskussioner om hur vården i Sverige bör organiseras och det ska bli spännande att ta del av resultatet. För vi kan göra mycket för att öka tillgängligheten och effektivisera patientflöden. Det är svårt att ha en fullständig bild av hur ett nytt system ska se ut, men jag är övertygad om en sak: vi måste byta LEON mot MEON.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.