Debatt
Elever
3 april 2019 kl 05:05

Populistiskt utspel av utbildningsministern

Straffpåföljder främjar inte ett önskvärt skolbeteende hos eleven. De ger snarare motsatt verkan, replikerar företrädare för Sveriges psykologförbunds nationella förening för psykologer i förskola och skola.

Det här är en opinionstext

Replik. Utbildningsminister Anna Ekström (S) skriver i sitt debattinlägg att det inte finns några genvägar till att höja kunskaperna i den svenska skolan. Vi hoppas att det är skolans kunskaper om hur vi skapar likvärdighet och studiero som hon syftar på.

Både lärarnas och elevernas arbetsmiljö är ofta bristfällig och detta måste vi som arbetar i skolan ta på allvar. Här är det viktigt att samhället ser till att kunskapen och resurserna som är nödvändiga i ett förbättringsarbete tillförs där det behövs och att barnen inte görs till syndabockar för skolans misslyckanden.

Tyvärr tycks det inte vara det Anna Ekström menar då hon i sin artikel påtalar att de ökade kunskapsklyftorna och kunskapsbristen till stor del beror på elever som på olika sätt missköter sig. Regeringen tänker att lösningen är att införa förtydligande om att elever ska ha en plikt att respektera sina lärare och klasskamrater, mobilförbud samt att det ska bli enklare att stänga av eller omplacera elever.

Kanske skulle Anna Ekström och Socialdemokraterna läsa Skolinspektionens rapport "Skolans arbete för att säkerställa studiero" från 2016? I rapporten skriver Skolinspektionen att:

”elevgruppen inte är den avgörande faktorn för om lektionen präglas av studiero eller inte. Granskningen visar också att lärares förutsättningar att skapa studiero i undervisningen påverkas av andra processer på skolan och av i vad mån rektorn tar ansvar för att utveckla och förbättra dessa. Det handlar huvudsakligen om skolans arbete med normer och värden och det förebyggande arbete som bedrivs av elevhälsan, men också om hur skolan tar ansvar för att alla elever ges det stöd och de utmaningar de behöver.”

Vetenskapen och vår beprövade erfarenhet säger oss att straffpåföljder inte främjar ett önskvärt skolbeteende hos eleven – utan snarare ger motsatt verkan.

Skolan behöver ges kunskap och förutsättningar för att hantera elever med starka känslouttryck och svårigheter att reglera och styra sitt eget beteende. Höga förväntningar på elever skapar inte någon förändring om det samtidigt inte handlar om realistiska förväntningar.

Plikten och ansvaret som Anna Ekström lyfter fram behöver alltså ställas i relation till elevens färdigheter och de anpassningar som görs för att eleven ska kunna ta del av undervisningen.

Lärare står också i en maktställning inför sina elever och har därmed utifrån sin profession ett tydligt ansvar för att relationen ska fungera. Vi bör påminna oss själva om att i Sverige råder skolplikt vilket innebär att eleverna inte kan välja bort skolan och har då, enligt vår mening, rätt att ställa höga krav på den. Men frågan är om skolan utifrån detta kan ställa samma krav på eleverna?

Skolans övergripande uppdrag är att forma eleverna till goda demokratiska samhällsmedborgare och regeringen bör ställa sig frågan om omplacering och avstängning är till hjälp för eleven att lära sig att fungera i samhället?

Som psykologer verksamma i den svenska skolan anser vi att regeringen bör ta ett omtag gällande de föreslagna ändringarna i läroplanen och där ta hänsyn till vetenskap och beprövad erfarenhet för att nå målet med att forma en likvärdig skola.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.