Debatt
Kulturpolitik
19 september 2019 kl 12:42

Populärt anpassa konsten efter ”rätt” världsbild

Vi har sett, och vi ser runt om i Europa och världen, hur det knapras på just den konstnärliga friheten för att konsten ska passa in i den världsbild de styrande politikerna vill föra fram. 

Det här är en opinionstext

SLUTREPLIK I sin replik använder sig Mats Gerdau (M), kommunstyrelsens ordförande Nacka, av ordet kulturelit då han ska platta till de som kritiserat kommunens uppförandekod. Redan i det ordvalet försöker han ytterligare spela på de populistiska strängarna som antyder att vanligt folk inte förstår. Tvärtom är det ju så att många människor långt utanför de kulturskaparkretsar som Mats Gerdau kallar elit som reagerar när våra folkvalda politiker försöker blanda bort korten.

Det här är ingen smal branschspecifik fråga som bara handlar om att svenska konstnärer vill ta sig rätten att göra vad de vill med skattebetalarnas pengar. När vi reagerar mot att Nacka kommun vill försäkra sig om att det inte kommer upp några samhällskritiska budskap på sina väggar anses det vara ”ett hån mot konstutövare som verkar i länder och samhällen där den konstnärliga friheten är inskränkt eller hotad på allvar” som Lars Anders Johansson från Timbro skriver

Självklart måste vi i varje led vara vaksamma och påminna oss själva och varandra om varför vi en gång i tiden kom överens om vårt lands principer. Vi har sett, och vi ser runt om i Europa och världen, hur det knapras på just den konstnärliga friheten för att konsten ska passa in i den världsbild de styrande politikerna vill föra fram. 

”Vi har också ett ansvar för att näringslivet och civilsamhället som deltagit med platser för konstverken är bekväma med vad som målas på deras väggar” skriver Mats Gerdau. Vi menar att oavsett vart pengarna kommer från så är det kommunen som är beställare, därmed ska de principer som gäller för offentlig förvaltning gälla, bestämmelsen om saklighet och opartiskhet utifrån regeringsformen.

Att politiker vill skydda folk från att bli provocerade och upprörda är på ett sätt totalt förståeligt. Det är klart att det känns skönare för ett kommunalråd eller tjänsteperson på en kulturförvaltning att få beröm för att det kommer upp färgglad och ickeprovokativ konst än att behöva ta debatten om att också det som kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkningen måste ges plats. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.